Helsingborgs-Posten – 25 augusti 1865, sida 3

med en Jgenomträngande blid. Hwad menar ni fröten Iulie? frågade Han. Å— Jag har aldrig bedt ev om någonting föra — men nu måfte jag taga Smrirn tillflykt till er Råd mig, säg, hwad skall jag göra? — Hon såg få bönfullande på Honom, han blef stående orörlig Eller, fortfor Julie, jär jag lägga det Helt och hållet i er hand? Will ni handla för mig? — Jag har ide en gång mod att tala derom med Edward — eller min fav. — Skall jag fäga det till er far? — Ja, om ni tror att det är nödwändigt. — Nej, nej, jag tror ingenting. Jag tänkte blott, att det mar möjligt — för Carls skull .... .... hon afbröt sig, försträckt öfwer att hafwe röjt en få stor hemlighet. Möller såg forskande på enne: För Carls skull? — för Carls? — Car Rosen! — Ah, nu förstär jag er. — Det hade jas ide anat — eller jag wille säga, jag trodde icke att ni anade det. — — — — — Men om han un är veft 2 — Är han rest? utbrast Julie — Jag wet det icke. Julie wille tala, men han lemnade henne icke ti dertill, Han Hade redan beflutar för dem båda, Jas stall underrätta mig derom redan i afton, fortso han, och derefter ffall jag rätta mitt handlingssätt Kan det tjena till något, att jag talar med er fa der eller med Edward, nåwäl — då skall jag gör det. Farmwäl! och dermed gid han, utan att en afwakta Julies tacksägelse. Morgonen efter det Annette Haft sitt möte i ffo gen med Carl, hade Julie jaknat henne och ängslig genomfökt hela huset ty Edward Hade redan anlänt och frågat efter henne. Andtligen fom hon lång samt gående genom trädgården. Hon såg få ble och angripen ut, att ingen förut fett Henne sädar och dod mar det en fasthet i Hennes tårfyllda bli