fortfor Edward, att du icke stannade qwar längre derute, nu flytta Harmses ut i morgon, och jag ämnar mig derföre ditur i afton. Har Emma ide warit ute hos Selströms? — Zag har icke fett henne, swarade Carl lite giltigt. i — Hon Har eljeft flera gånger frågat efter dig — det fer werlligen ut, fom hade du en liten plats i hennes hjerta. — Då är det sanning mera än hon Har i mitt. . — Jag will dock minnas, att du på balen .... — Ab, barusligheter! På en bal! — Dertill är hon wacker nog! Edward, fom juft stod framför spegeln och knöt sin halsduk, wände fig om, nästan föruärmad, för att fe på honom wid detta swar, i ywillet han alls ide igenfände fin ungdomlige broder. Hwarför tu fan är du i uniform? frågade han. — Det är sannt, swarade Carl, jag kommer för att säga dig farwäl. Zag kommer juft direkt från amiralitetet, jag har fått hyra på en amerikanare och reser i morgon eller öfwermorgon. Edward blef mycket förwånad öfwer detta plötsliga beslut och kunde icke rätt begripa det skäl, som af Carl anfördes, att han nemligen war ledsen wid lifwet härhemma. Då han firar derefter såg Ho nom stå med armarne i kors i en betänksam ftälning, gick han bort till honom och lade handen på baus skuldra: Hwad fattas dig Carl? frägade han. Du är få högtidlig — säkert refer du dock ogerne från ditt hem. — Mitt hem ? Hwar är mitt hem? — Jag re fer härifrån fom jag fom hit. — Jag är fri fom fogeln i luften, — det är ide du, Edward. (Forts.)