Helsingborgs-Posten – 11 augusti 1865, sida 2

många flags aristokrati; de rikes, adelns, embetsmännens, de lärdes, men det kuriösaste af alla är utländningens, och ingen kan neka, att det eri sterar. Dessa menniskor tyda lika få litet om pu blikum, fom publikum i sjelfwa werket tyder om dem, och de karakteriseras genom sin ringaktning af de danska och deras seder. Den stela och förnämt prosaiska ton, fom mar Emmas krets egen, tillfredsställde henne ide, oh då how mar macker och tas langfull, blef Hon ockjå indragen i andra kretsar af ren eleganta werlden, och dessa Hade hon att tada för fin friare utweckling. Men den mera fällftapliga ton, fom hon här förwärfwade sig, faun ej all deles familjens bifall, och ofta fick hon af tanten, och understundom till och med af fin far, höra före bråelser för den frihet, hwarmed Hou famtalade med unga herrar; hon borde wara tyst, menade de, och tant Wölcker fade: Hwarför skall du tala få mycket med dem? Du fall ej underhålla dem; låt dem tala och tig du, det är du wacker nog till. Men det oaktadt war denna qwinna så godmodig, att hon ej tog illa upp, att Emma negligerade hen nes föreslrifter, till och med i hennes eget bus. En dam fan knappaft säga något mera förnärmande än det, som ligger i en conwersation med sluten mund och förströdd min, oc det är ett stort bewis på mannens öfwerseende med det wackra könet, att kavaljeren ej i allmänhet slutar med att wända hen ne ryggen. Emma hade också måst höra mycket för den obe hagliga händelsen den aftonen, då Edward följde henne hem, isynnerhet då den naturligtwis blef oms talad i staden, och det lättsinne, fom hade gif wit; anledning dertill, det fruktanswärda lätt finne, att hon hade emottagit en femmande herres jällffap, hade blifwit tadladt med ftränghet. Cd ward hade också efter denna händelse warit illa on strifwen hos konferensrädet, ehuru denne sedermera