Helsingborgs-Posten – 11 augusti 1865, sida 2

lät fig försonas genom den uppmärlsambet, Edward wisade honom, då de sammanrräffade hos fru WVöls fer; och då ban tillifa fände med fig att han utan anledning hade warit ohöflig mot Honom, jå hade ban sökt att sörsona den förorättade genom attlins bjuda honom i sitt hus, der Edward emellertid ide rönte mera än en temligen fall höflighet. Han blef snart annsedd för Emmas tillbedjare, om fom fås dan fåg han familjen med andra ögon än måhända. eljeft gjort, han öfwersåg med deras arrogans och afwäpnade den till en del med fin uppmärkt samhet, och i denna fin hållning styrkies han af den attning han fattat för Emmas förftånd. Äfwen tonferensrädet såg i honom en tillbedjare till fin dotter, men ansåg honom, äfwen i i denna fin egens stap, för en obetydlighet. Wid ett bland de förfta tillfällen, då Edward efter bekantstapens förnvande bewistade fru Wölckers aftoncirklar hade en mängd menniskor tommit tillsamman. Han hade länge talat med Emma i ett sidokadinett och icke lemnat många bidrag till den allmänna tonwersationen, och detta hade ide blifs wit oanmärtt. Sednare Hade Cama slagit ner bland damerna wid diwansbordet, och Edward satt wid ett fönster med sin tallrick i handen, i sällstap med flera herrar. En fru af slägten, fom wäl ams nade Emma en liten tillvättamisning och helt nyss hört hennes äfwentyr omtalas, förde det på tal. Churu hon wäl wisste att det rörde Emma, berättade hon det utan namn, den unge herrns namn erinrade hon fig ide, och hon hwarken kände eller hade odserwerat Edward. Emma uppfångade fruns sidoblick och fattade hennes afsigt. Hon kände att hon rodnade, och irodde, att detta i förening med fruns blick redan hade röjt henne. Då derföre his storien war slut och berättarinnan war mitt innne i moralen, fom afhandlade obetäntamheter hos uns ga damer af stånd, wände sig Emma emot henne