— Det år heller ide något, fom är wärdt att weta, jag har glömt henne för länge sedan. 3 det jamma gick dörren upp, Julie fom in och kallade Annette till middagsmåltiden. Efter dennas flut tom Annette åter med fitt arbete, och samtalet war under hela eftermiddagen få lifligt fom någ nsin; hwar och en gaf sin skärf till att äterkalla och genomgå till och med de obetydligaste händelser frän en förfluten tid. Men de gamla minnena, som hade hwilat få länge, wäckte oförmänxkt de gamla fänsforna ur fin slummer; de waknade med häftighet i Carls lidelsefulla sinne. Att barn i den ålder, de hörja att kånna lifwete allwar, älska hwarandra uppriktigt fom man och qwinna och drömma dent behagliga dröm, att de blott lefwa och i framtiden wilja lefwa för Bwarans dra, är både wackert och nöjsamt, när det ide har andra följder än att själen tidigt bewingas till poe siens heliga werldar, för hwilka det dod aldrig är öga och öra fom i barndommen, och att det unga bjertat fid ännu en grundlig påminnelse om att med all fin kraft utwidga fig öfwer egenkärlekens trånga inhägnad. Men litsom det är en regel med få un dantag, att de band, fom äro jå tidigt knutna, bris sta förr än den allwarliga äldern tan stärka dem att barndomens: käraste förbindelser lilwäl ändas med skiljsmessa, på samma sätt skall också efter den na sliljsmessa näppeligen uteblifwa en gnagande känsla af att hafwa bortgifwit något, som man nu med smärta saknar och att hafwa mottagit något, som man nu med orättfärdighet eger; ja, man löper alltid fara för att den osäkerhet i tillwaron, fom uppkommer derigenom, en gång ssall söka at bringas i jemnwigt, när lifwet återsörenar hwad det ätskiljdt och att man då icke skall wara i stånd att wisa den tillbörliga wördnad mot de förhål: landen, hwari man sednare har inträdt, emedan der gamla förhållandet me segerrilt och utan skonsmå