samt med frölen Atele Stackelberg. Efter fonpeen dansate H. M. francaise med fröken Wendela Stjernswärd. På nedra botten war scenen en helt annan. Tillräckligt utrymme åt hela den stora skara, som föredrog ett lifligt, uppsluppet jams qwäm kring bräddade glas framför ven stela etiqvetten i balsalen, hade beredts derigenom att man förwandlat råthusets kringbygda gård till en stor fal. Stenläggningen dolves af ett golf, ett tat af glas, mot hwilket gaslågorna effektfullt bröto sig, war spändt emellan wäggarne, och i midten af jaz len woro trenne med grönt klädda pelare, wid hivils kas baser runda bord woro anbragta för pund serveringen. Punschen iskänktes ur franar; som stucko fram ur pelarnes gröna beklädnad. Här gid det muntert tillwäga. Södra frånffa infanteriets musikkorps spelade under hela aftonen, och åtffilz liga körer utfördes af en sångförening. Deruppe i praktwåningen föreslog wid fupgen landshöfdinz gen Troil en ffål för H. M. Konungen, hwilken denne beswarade med en ffål för staden Malmö. Borgmästaren Malmborgs skål wid famma till: fälle för det elfte swenska landtbruksmötet befwar rates af kammarherren Trolle. I nedra wåninz gen lät man maten tysta munnen, men straxt före soupeen uppträdde Handelstidningens utgifware hr Hedlund och prifare Malmöboarnes gästfrihet i ett humoristiskt tal, om än humorn med fina alltför omedelbara häntydningar på Skånes och freatursutställningens herrligheter, ide just war den mest städade. Men vem Verdienste seine Krone — bland de närwarande fanns helt wisst alltid några utställare, hwilkas hjertan fröjdades att höra sina feta stutar lerömmas i samma andetag fom de gästfrie Malmöboarne. Och dessutom more det för mycket begärdt att wara fin, då man nödgas skrika, tills man blir röd som en trumpetare, för att göra fig hörd. Ännu ett par andra talare uppträdde, riksdagsmannen Per Nilsson i Espö och Dverretåsagförer H. Schultze från Kristiania, Morgenblas dets referent wid mötet. Först sent jut på natten slutade denna fest, som i sanning tan kallas splendid och på ett lysande sätt häfdar såwäl Malmöbvarnes gästfrihet fom deras smak och anordningsförmåga. Den, snarare än ordförandens afsledstal, utgjorde mötets egentliga slutpunkt. Dagen derpä om morgonen afreste konungen och mot middagen hade staden nära nog återtagit sitt Hwardagdutseende. Mera härnäst.