vent i Wien meddelar, att kabinettet i Wien, vå Preussen beständigt uppställde alltmer närgående fordringar angående Augustenborgarens aflägsnande från hertigdömena, har sett sig nödsakadt att göra hans förblifwande till en militärisk hederssak för Österrike. Härmed, menar korrespondenten, är aus gustenborgaren tillöwidare säker för att ej blifwa bortförd medelst öfwerrumpling. Grefwe Larisch har d. 18 blifwit utnämd till finansminister. Den 8:de Mars 1865, skrifwer en korrespondent från Florens till Köln. Zeit, erhöll Marquis Avdorni, en af de anserdaste ädlingarne wid f. d. toscanska hofwet, ett mycket tiockt bref med poftz stämpel från Rom. Marauisen är en man, fom icke med litgiltighet behandlar något, fom lommer från Rom, och brefwet öppnades med spänning. Huru stor war marauisens förwåning, då han, ef ter att hafwa brutit kardinalsigillet, fann ett annat bref med utanskrift: Till H. M. Konung Victor Emanuel. Storhertigens trogne riddare have nära nog fallit i wanmagt, ty ända hittills hade Victor Emanuels namn icke kommit öfwer Adornis läppar. Jemte strifwelsen till konungen fann marquisen några rader af monsignor Tranchi (f. d. nuncius wid storhertigen Leopolds hof), i hwilka denne gamle wän till marquisen anmodade denne att oförtöfwact begifwa fig till konungens palats för att öfwerlemna ett bref från påfwen fill H. M. palais Pitti mar man ide ringa förwånad öfwer att skola anmäla en få owäntad gäst hos fonunz gen. Konungen satt till bords, men då det hands late om en få wigtig sak, få släpptes hr Adorni oförcröjtigen in. Konungen emottog marquisen serdeles wänligt, ehuru denne ide dolde för H. M., att han aldrig skulle beslutat fig för denna upp waktuing, om han ide Haft att uppfylla en befallning från H. H. påfwen. Konungen affärdade den storhertigliga familjens frimodige anhängare och late brefwet jemte sig på bordet. Först efter slutad middag och sedan han intagit sitt kaffe, läste han brefwet. Man säger, att H. M. hade bdefas rat att finna ven stora erfommunifationen i ven päfliga strifwelsen. Men innehället war lydigt: wis mera fägnesamt, och påföljande vag förkuns nade man tet romerska hofwet Vegezzis oförtöfwade ankomst. Unterrättelserna från Spanien hafwa icke dlifwit mindre oroande, sedan ODonnell trädde i fjpet: sen för regeringen, ty ännu alltid inträffa Depes scher från Madrid, i hwilka en revolution, som denna gången ide stulle stona tronan, förtlaras för oundviklig eller åtminstone sannolit. Det är emels lertid ide få mycket från follet utan från hofwet sjelft, fom faran lommer; ty om en revolution för att störta ODonnell är icke tal. Den nya minifteren har i hög grav ådragit jig det klerikala partiets hat genom sitt beslut att erkänna fonunsz garitet Italien, och detta parti, fom har stort inz flytande på den bigotta krottningen och i många år warit ett hinder för en fast, liberal regering i Spanien, lär uppbjuda alla trafter för att störta S!Donnell. Lyckas dessa sträfwanden och låter drottning Jsabella förleda sig att bilda en klerikal minister, få är enligt alla berättelser en revolution oundwitlig, och hela foltet slall fom en man resa jig mot en sådan regering. Dock stall vet mås hända lyckas Frantrite att upprätthålla Don nells minifter, tills den beburade sammankomsten emellan de båda ländernas suveräner egt rum, och derwid skall fötert tejsar Napoleons rår fälla ut slaget, om tet eljest finnes någon möjlighet att rädda drottning Jsabellas thron.