t— ———— ——— — nn hade på slera år icke varit i kommendörens hus och var nyss hemkommen från en två års resa. Edvard deremot hade på sednare tiden varit daglig gäst hos kommendören. Han var i allt ett barn ar vår tidsålder; Jag vill dermed icke hafva sagdt, att han egde alla de mindre goda egenskaper, hvilka det smaklösa modet hyllar, ty han hade förstånd, kunskaper, behagligt yttre, o. s. v., jag förstår dermed, att ban i afseende på sin diktan och traktan, såväl i hvardagslifvets enskiltheter som i hela rigtningen af sin utveckling, var stöpt i samma form som tusende och åter tusende af sina jomnåriga. Den lilla Annette var här den magnet, som drog honom till sig med oemotståndlig magt. Det är en modsak att kurtisera kusiner, och Edvard egnade Annette en uppmärksamhet, som icke kunde blifva utan verkan på hennes ungdomliga sinne. Under en tid af några månader hade hon, i slutet af den sistforslutna sommaren genomgått allt, som ligger emellan att leka med dockor och göra högtidliga promenader med sin vuxna syster under de tysta sommarqvällarne. Ingenting är lättare än att vinna en ung flickas gunst, som ännu icke trädt ut i verlden, Hon har ingen id om det omätliga afstånd, som ligger emellan de olika graderna af tillgifvenhet ; hon förblandar vänskap, tacksamhet, aktning, välvilja ochalla dylika känslor med kärlek, en känsla, som hon tror sig känna i grund, emedan hon så ofta har hört dess namn. Den första gång hon känner sig dragen till en person utanför den krets, som redan i vaggan gjorde anspråk på en andel i hennes hjerta, tror hon sig staxt finna spår till denna trouble inconnu, och har icke aning om det herravälde, som denna passion utöfvar öfver själen; hon vet icke en gång att det är en passion. Ännettes lättrörliga hjerta fattade godhet för Ldvard; ban infann sig ofta om morgonen vid kafte