lerning af de sednaste häktningarne i Padua hafwa sturenterna anställt nya motdemonstrationer och i universitetet upphängt den sawoyiska wapenskölden, till följp hwaraf ytterligare flera arresteringar egt rum. Snart sitter allt hwad Venetien har af ungtom och energie i fängelse, medan resten mer och mer dignar under inflytandet af militärförtryck, usel styrelse, ohjelpliga penningeförhållanden, ofä terhet och bedrägeri. OM denna kräftgång är fon stant alltsedan 1815; inga Lämpliga perfonligheter, inga helfofamma beflut, inga amneftier och inga skräckåtgerrer hafwa hielpt; det onda ligger djupare och står icke till att bota äfwen med de wackraste och bästa palliativer. Om man betraktar den romerska frågan endast på ytan, få mijar den fig efter re sednaste vepe scherna så: framsidan, från romersk synpuntt: Giomale di Roma mettelar, att påfwen wäntt fig rirekt till Victor Emanuel och uppfordrat honom att sända en betrord fullmägtig för att bringa stat och kyrka i förstånd med hwarandra; konungen sände Vegezzi, denne hare flera samtal med Antos nelli och famn ve af den heliga stolen uppställda grundsatserna rättwisa; men Vegezzi mwuänre till: baka, försedd med nya instruktioner, fom upphäfde de ursprungliga och gjorde en öfwerenskommelse omöjlig; frånsidan, från italiensk synpunkt: alla bref från Rom bekräftar, att Vegezzi förklarat för påfiven, att underhandlingarne mil blifwit fufpenz terade, men ingalnnda afbrutna; de bekräfta mi: dare, att alla fördrifna biskopar, med undantag endast af några få, stola erhålla tillstånd att wända tillbaka till sina platser. Dessa uppgifter af Köln. Zeit. kompletteras af följande twenne analyser dem Ialie offentliggör ur bästa källor: Den 11:te Maj uppläste hr v. Bach för fars dinyl Antonelli en verbalnot, i hwilken den österrilista regeringen gjorre den romerska kurian upp: märlsam på de serteles allwarsamma faror, fom lunna uppstå of ret genom Septemberfördraget uppkomna förhållanret emellan päfwen och Itar lien, faror, som ide äro mindre, i händelse det endast skulle wara fråga om några lediga biffops: dömen, emedan bistopsutnämningarne i wissa pro vinser hafwa en stor politisk betydelse. Den romerske karpinal-statssekreteraren erinrade i sitt swar om, att Österrike sedan 1860 icke lemz nat ten heliga stolen något werksamt bistånd, att Roms och Wiens gemensamma intressen synas wara glömda i den sednare staden, och att den hes lige fadren ide fan förmå sig till att på obestämd tid offra re religiösa intressena; dock skulle den våfliga regeringen taga hr v. Bachs anmärkningar i öfwerwägande. Då Vegezzi återkom till Rom, hade emellertid den dryck, hr v. Bad tillagat åt den romerska turian, gjort sin werkan; men då man i Rom icke ett ögonblick kunde misstaga fig om den Habsburg ffa egoismen i denna warning, få blef den flutliga följden ide annat än underhandlingarnes inftäls lante med tet tysta förbehåll, att wid första tills fälle åter upptaga tråven, såwida ide krisen i Wien stulle öppna oförwäntadt lyckliga utsigter. Drottningen af England upplöste deu 6:te dens nes parlamentet. I fitt tal yttrade hon, att Eng lands förhållanden till utlandet woro tillfredsftäl(ande och att ingen fråga existerade, fom kunde hota Europas fred. Amerika, hoppades hon, skulle blomstra upp ånyo sedan kriget wäl upphört. Österrikes italienska arme skall, enligt hwad frigsministern den 6:te Juli förklarade i herrehuset, med afscende på rådande politiffa förhållanden och landets ställning, försättas på jullständig fredsfot. Åtstilliga reputationer från olika delar af hörs tigrömena lyckönskade den 6:te Juli Augujtenborz garen på hans födelsedag. Pretendenten förkla rate, att han skulle Hålla ut i det längsta och för: färrate Nordflesvigarne, att hertigdömena ide stola öfwergifwa dem (1).