ålkonungarttet Jtaltene och torsar Jig, da nagon tillrårer att erkänna konungariket, renna revolutionens stapelse. Förändringarne i det öfterris liska kabinettet hafwa företrädeswis föranledts af oe ungerska förhållandena, och de skola ingenting rubba i den österrikiska diplomatiens hållning mot Jtalien. Denna hållning anses mera fom en pers sonlig heterssak för vet habsburgska huset än få som en österrilisk statsangelägenhet, liksom äfwen tonkordatet och allt som derpå beror har utgått från hoflägret och der behållit fin hufwudpunkt. Ur denna grund förklarar vet fig äfwen nöjaktigt, att stjernor af angra, tredje och ännu obetydligare storletar gifwa utslag i den italienska och romerska polititen. Under det herr v. Bach ifrigt wäfwer med tidens wäfstolar, har grefwe Sartiges, efter att knappast hafwa återwändt från sin willegiatur till Rom, öfwergifwit den ewiga staden på tre månader och kommit tillbaka till Paris. Werlden skall märka, att den fransyska politiken är förbehållsam. Kejsaren afwaktar lugnt det ögonblick, vå han för Europa tan konstatera den sledra ins blandningen och det frifta gift Osterrike ingjutit i te romerffeitalienffa förhållandena och sålunda på habsburgska huset öfwerflytta answaret. Den österritisla minijtärförändringen är det, fom för närwarande tilldrager fig den förnämsta upps märksamheten. DÅ unterrättelsen derom anlände till Paris, wäckte den straxt en obehaglig sensation, emedan man uppfattate den såsom en retrograd frontförändring. Man ansåg sig hafwa skäl till en rylik uppfattning, dels i den nyligen skedda ins blantningen i de romerfit-italienffa underhandlins garne dels i wissa symtomer, häntydande på ett närmande till Ryssland. Wisserligen förfrågade fig furst Metternich, med anledning af misfa-antycningar of hr Dronyn de Lhuys, hos fin rege ring och erhöll ett lugnande swar, men ide veftomindre är man i Frankrike öfwertygad om, att Ofterrife befinner fig i första stadiet af en midtutseende omstörtning. Närmare notiser om krisen inhemtar man af följande bref från Wien, dateradt den 28:de Juni: Sedan i dag befinna wi of full ministerkris. Utom grefwe Mensdorff, krigsministern v. Frank, marinministern v. Burger och ministern utan port: följ, grefwe Moritz Esterhazy, hafwa alla de öfriga ministrarne inlemnat fina afskedsansökningar. Mi nisterpresidenten, erkehertig Nainer, anträder redan i afton en utrikes resa till England och Swerige. Utom hr v. Schmerling, hafwa ministrarne Lasser, Hein, Mecsery och Pleuer, ven ungerske hofkanslern grefwe Zichy, den fiebenbiirgiffe hofkanslern grefwe Nadasdy och statsrådspresidenten hr v. Lichtenfels inlemnat fina demissioner (hwilka ock enligt sednare underrättelser blifwit af kejsaren bewiljade). Till ministerpresiident anses grefwe Mensdorff wara utsedd och till statsminister nuwarande ståthållaren i Ungern, grefwe Belcredi. Redan af denna fame manställning wisar det fig, att man denna gång icke har att göra med ett blott personalombyte utan med en formlig principförändring. Man sfwers gifwer! Februariförfattningens mark och beträder åter Oktoberdiplomets. Det är alltså ett nytt erpes riment fom försökes. Kamrarne komma förmodligen att upplösas straxt efter ministerförändringen. Äfwen hr v. Hiäidner, fom för närwarande uppe håller sig i Rom, skall inträda iden nya ministåren. Här och der antager man, att det är anfallen i deputerade kammaren, som störtat minifteren, men detta är oriktigt, ty förändringen fan enfamt tillskrifwas den ungerska frågan. Swårligen kan det rock antagas, att wi stå nära frågans lösning, tt en af det feodala och gammalkonserwatiwa partiet i Ungern fammansatt ministår skall fwärligen blifwa i stånd att lösa den ungerska frågan, i fönners bet fom partiet ide fan räkna på understöd af det stora och inflytelserika parti, fom i Deaf fer fin anförare. Den 25:te Juni skrifwes från Florens: SÅ snart Vegezzi har anländt, skall ministerrådet straxt sammanträda, för att bestämma de mått och steg, som böra tagas, för att lämpligast funna öfver ensstämma med allmänna meningen. Sannolikt komma bhalf-officiella framställningar att följa, men offentliggörandet af de på förhandlingarna grundare aftstyckena sker först wid öppnandet af parkas mentet. Konungen är för det mesta i en bekymrad sinnesstämning och det skulle icke kunna wara omöjz ligt, att man i Rom, i betraktande af konungens perfonliga tänkesätt, hoppas på ett owilkorligt un: derfastande. Men dit skall det icke tomma, ty dit skall ingen minister följa, oh parlamentet, såsom uttryckande den allmänna opinionen, skall weta att hålla tillbaka den pligtförgätne minister, som will gå så långt. J landet är man på det hela taget tillfrets med de misslyckade underhandlingarna och om man will draga nytta af nationens stämning, så stulle det päfliga hofwet snart tomma att ångra sitt handlingssätt. På S:t Helena blef Napoleons död med öfliga ceremonier firad den 5 Maj, juft då händelsewis förfta bataljonen af det 66 engelffa regementet med fin stab anlände från England, — detsamma rege mente af hwifket ett compaanie hade ledsaaat keisar