Helsingborgs-Posten – 4 juli 1865, sida 3

förändring, fom afgångå-eramen i dess nya form afser att framkalla. lI. Om sättet att bland lärowerkens ungdom handhafwa tukt och ordning. III. Om det sätt, hwarpå lärarekandidater böra wägledas under det föreskrifna profåret. IV. Om anordningen af underwisningen i gym nastik, musik och teckning. v. Om re till rektors-befattningen hörande etonomiska bestyren; hwarjemte flera föreslagna ämnen syntes kunna, hwart och ett på sitt ställe, under de nämnda hufwuderubriferna innefattas. Då nu tet första af de uppgifna ämnena till behandling företogs, hwarwid herr statsräret fåsom ortförande ledre öfwerläggningarne, blefwo följande puntter angifna såäsom för frågans beswarande nödiga att utreda, nemligen: ö 1. Frågan derom, hwilka läroämnen borde i en klass företrädeswis förenas i samma lärares hand och i sammanhang dermed särskildt om werte ställigheten af ven i Lärowerksstadgan I 16 uttas late grundsatsen, att inom 3:dtje och 1:de flas serna underwisningen bör bestridas af till vet högsta fyra lärare. Beträffande den frågan, hwilka läroämnen inom en klass helst borde i en och samma lärares hand förenas, och hwilka fom lämpligare kunde af fame me lärare flera klasser igenom handhafwad, uttalates allmänt ven åsigt, att språkunderwisningen inom en klass borde efter regel af samme lärare bestridas, få att, ver lärareantalet och öfriga oms ständigheter medgåfwe klassiska och reala liniens fullständigare åtskiljande, å ven förra modersmäålet, latinska och tyska språken samt å den sednare mos rersmålet, tyska och engelska språten komme att tillhöra samme lärare, hwarjemte förklarades, att der 3:dje och 4:re klasferna, i anseende till Lär: jungarnes stora antal måste fördelas på parallela aftelningar, dessa afdelningar borde med afseende på nu nämndtba anordning såsom särskilda klasser anses. Deremot ansågs underwisningen i mathematik, såsom i högre grad än öfriga läroämnen fore drande jemn kontinuitet i behandlingssättet, gerna böra bestridas af en lärare flera klasser igenom, och syntes en sådan anordning pluraliteten äfwen wara lämpligast hwad Christendomsunderwisningen anginge, hwarwid dock från andra sidan påpekades önstligheten deraf, att underwisningen i driftendom bestredes af den lärare, hwilken såsom tlafföreståndare har närmaste wården om lärjungarnes sedliga förhållanden. Hwad underwisningen i de öfriga läroämnena wirtomme, erkändes nödwändigheten deraf att lita def; anordning bestämmas af de wid de särskilda lärowerken anställde lärarnes qvalifikationer, hwarmid dock yrkades, att wid lärareplatsers Iedigförklarande profämnena måtte wäljas med strängare aktgifwande på lärowerkets behof och ämnenas inre slägtskap, än hittills stundom warit fallet. En med anlerning häraf framställd fråga om i anseende till den kännbara swårigheten att erhålla fullt duglige lärare i religion någon fär: skild examen i religionskunskap, motswarande den theoretiska delen af prestexamen, borde inrättas för blifwande religionslärare mid lärowerken, befmarades så, att en lagstiftning i denna syftning icke wore önskwärd, enär den dels ide innebure någon fullt säker borgen för praktiskt sticklige och af nit för saken lifwade religionslärares erhållande, dels möjligen genom kursens dryghet och kostsamhet kunde afsträcka lofwande ämnes-fwenner. J sammanhang härmed yttrades den mening, att 30 eller högst 40 lärjungar wore det största antal, som en och samme lärare borde på en gång hafwa att underwisa. 2. Om en hufmutlärares (lektors) inflytande på underwisningen i ett läroämne inom hela läro: werket. Ett sådant inflytande, fom ansågs särdeles nyt: tigt och nödwändigt för Äftadfommante af lifftimmighet i samma läroämnes behandling genom hela stolan, förllarades kunna åstadkommas på twänne wägar, nemligen dels genom sammanträden mellan lärare i samma läroämnen, dels genom hufmud— Ingenting vonnit, tillade Edvard leende.