Helsingborgs-Posten – 4 juli 1865, sida 2

Tt . Undine. Berättelse af Fernando Fenneberg. Ötversättning). Det regnade häftigt och en stark blåst förmådde fotvandrarne att skyndsamt il framåt. — Det är så mörkt som i Pandämonium! utropade den hederlige John Crow, då han från theatern kom ut på gatan och insvepte sig i sin gamala utslitna kappa samt skyndade hemåt. Han hade knappt gått tolf steg förr än han störtade omkull öfver något, som låg i nans väg Han svor till, reste sig upp och framsläpade till en lykta det föremål, mot hvilket han snafvat. I detsamma kom en stormvind och lyftade på de trasor, hvaruti detta föremål var inneslutet, och den hederlige John fick till sin stora förvåning se ett barns bleka ansigte. Gode Gud: utropade han. Hvem har väl någonsin hört talas om något dylikt! En flicka, liggando på gatan i ett sådant väder som detta. Hvad du min lilla? O Gud! Jag tror hon lutade sig ned och på hennes hjerta. heter är död! Har och Jade sin hand En rörelse öfvertygade honom att hon lefde och strax derpå stirrade ett par svarsa, klara ögon emot honom. — Ilvad gör du här på gatan, min lilla flicka? Hvarf går du utan hem? frågade John Crow.