Helsingborgs-Posten – 4 juli 1865, sida 2

— Vill du gå hem med mig, Undinc? frågade han henna vänligt. Hon såg på honom, om han menade allvar, och då hon märkte hans vänliga blick, lade hon hastigt sin hand i hans och sade: — Ja. II. I en liten dyster kammare satt mrs Crow, nedlutad öfver sitt bandarbete. Fyra barn, två gossar och två flickor sutto frysande framför en eldstad, som tycktes utsprida rökmoln, men ingen värme. Ett barn med mycket sjukligt utseende låg i en gammal, söndrig vagga, hvilken af modrens fot sattes i rörelse. Timma efter timma framskred och ej något annat ljud afbröt den hemska tystnaden i det lilla rummet, än vaggans enformiga rörelse. — Henry är mycket hungrig ma — kommer ej på — snart hem? frågade ett af barnen. — Snart, nu — kära barn, gråt icke! Hör — pappa kommer nu! Spring och öppna dörren, Jonny! sade mrs Crow. Et ögonblick sednare inträdde John Crow och vid hans sida den lilla Undine. — Men Crow! Min Gud, hvem har du fört med dig, John? frågade mrs. Crow, uppresande sig och låtande i sin förvåning arbetet nedralla på golfvet. — Ett stackars värnlöst barn, som vår herre sändt mig, svarade John. — Ack; John, John! Du gör mig rättnu tokig. Se dig omkring på dessa tomma väggar, på dessa fem hungriga barn och på mig, som vecka ut och vecka in arbetar så, att jag har knappt skinnet på benen, och svara mig: hur har du fått detta barn? Dessa ord hade han ej mycket att svara på. Han satte sig vemodig på en stol och böll sina händer framför eldstaden. Slutligen sade han: