väger detta gedigna infall af Lincoln: När man kört öfver en flod, brukar man icke byta om hästar midt i muddret. Bakom Lincolns bitande språk låg icke allenast en djup insigt, det dolde dessutom en något känslig själ, begåfvad med en nästan qvinlig blidhet. Hans sprittande humor hade på sitt sätt sitt ursprång i blyghet. Hans rena lif hade gikvit åt hans känslor en vekhet, som var rörande att se hos en så kraftig natur svom hans, men utanpå allt låg en skroflig yta. Charles Sumner uppmanade mig en dag att besöka Lincoln och underrättade mig om, att presidinten en gång i veckan, om han än var aldrig så öfverhopad af arbete, öppnade sitt kabinet för alla dem, som änskade rikta en bön eller en klagan till honom, Wi begålvo oss i sällskap till det hvita huset och trädde in i Lincolns kabinett, hvarest vi togo plats, utan att vara anmälda, vid sidan af tio, tolf personer, som af: vaktade, att deras tur skulle komma. äggarne voro nästan helt och hållet betäckta af kartor, som föreställde de olika delarne af krigsskådeplatsen. Öfs ver kaminen hängde ett porträtt af presidenten Jackson. hvilkens drag vittnade om köld, hårdhet och en nästan utomordentlig viljekraft; på sjeljva kaminen fanns endast en vacker totografi af John Bright, den amerikanska unionens vältalige försvarare i engelska parlamentet. Tvonne oerhördt stora fönster öppnade en vidsträckt utsigt, och min blick dröjde isynnerhet vid Potomac. hvilken tog sig ut som en hvit strimma, vd Marylands bugtiga höjder och Washingtons ofulländade obelisk, som tydligt trädde fram med den blå himlen till bakgrund. Emellan de två fönstren stod en jettepulpet. och vid den satt presidenten. Han lade icke märke till Sumners ankomst, ty han var midt inne i samtalet med en supplikant, hvilken han afr färdade straxt derpå. Dörrvaktaren, hvilken var klädd som hvar och en annan, lät derpå en qvinna träda