Jere . Re .. ocmed hafwa gjort detta till ett wilkor för ftänrernas inkallande. Silbodahlsmalet. Kyrkoherden vindbäck har nu i fängelset fame mansatt en stristnig betännelse, fem af Honom öfwerlemnates mid ett i Rarlstads fraosfängelfe hållet polisförhör. Det härwit förra protokollet lyder i sin hethet salunda: ö Närwarande: Sr landshöftingen och riddaren Ekströut samt undertecknad landssetreterare. Sevan kyrtoherden A. indbäck enskildt för Hr landshöfdingen bekänt, att han metelst förgift af dagatagit förre handlanden A. Vyjen, inhyfesmannen Nils Pettersson i Färstog och enfan Karin Pehrstotter i Huken, angaende hwilkas död ran: saltning är anhängig wid RNorrmarts häradsrätt, sa blef me, inför tongl. Mets defallningshafman ve, i den cell ver Lindbäck förwaras, förhör med honom anstältt, hwarwid hr biskopen roktor Sundz berg, fom förut enligt Lindbäcks önffan rilljtiveskommit, iemwäl war närwarande. vindbäck framlemnade en af honom fängelset uppsatt striftlig bekännelse, så lydande: Jag Anders Lindbäck föddes ven 22 December 1803 uti Bretwet, Brålanda foten, Frändefors pastorat. Fadern: bonden Swen Andersson och modern Vifa Olsdotter. War i hemmet till 1820. 3 Februari vetta är intogs uti Wenersborgs skola. Hafwande fattiga föräldrar, uppehöll jag mig med uppassning och mathemtning. Fick sedan matdagar och 1822 kondition. Lemnade Wenersborg 1824. Genomgick Skara t:re klass oh gymnasium. Student i Upsala den 2 Februari 1829. Prestwigd der den 19 December 1830. Skolmästare Up: peruds bruk genafst och till 1834. Blef vå foten: adjunkt inom Örs pastorat och samma år gift med mamsell Fredrita Charlotta Bergman. Med hen ne 2:ne söner. Wistades uti OÖrs pastorat och tjenstgjort fom 1:sta pastorsadjunkt och I:sta foms minifter till den i Nowember 1861, då jag till: trärde Silbodahls pastorat. Det är allmänt kändt hwad här behöfde göras. Den derstädes warande olyckliga landthandeln hade utarmat och demoraliserat. På krogen förstördes ungdomen. Dit förde ock fattighionen sina uttag till utbyte mot kafse, socker, brändin m. m. Jag afgaf ett litet herdabref jemte ordningsstadgar att söta hämna förstörelsen och blef detta första orsat till förföljelse, fom öfwer helt år fortgått. Af det misshushållande, ruinerande lefnadssättet hade fattigskaran blifwit försträckligt stor, hwilken den utblottade församlingen stulle underhålla och bland ressa få många mångårigt och obotligt lidande. Jag uppfattade herdapligten fom en faderspligt. pålyste att de tillsatta ordningsmännen skulle fönz dagligen tillkännage, hwar någon fattig, sjuk fanns. Efter denna spaning lringreste jag med lefnadsmedel och medikament och blef wittne till få myc fet elände och hopplöshet. När man stär wid en obotligt sjnt, gräfeligt plågad like, önskar man af hjertat han måtte flippa ur sin hjerslitande jemmer. Wid dessa många fattiga, obotligt sjnka, hungs rande och frysande, uti Silbodahl, har jag få ofta statt, rörd af det djupaste medlidande och tänkt: wore jag i få olycklig belägenhet, skulle iag iwväls signa ven, fom främjade plågans slut och Gud skulle förlåta den förbarmande. För hwarje för nyadt besök hos desfa arma stärktes jag i denna tante. Tillagade särskildt win att hafwa detta säsom hjelp i plågan, när den min missledda barmhertighetskänsla uppzgaf yttersta behofwet. Jag tänkte och hwad ingen torde kunna förneka att ganz ffa få menniskor öfwergå till andra werlden efter naturens ordning, det är, när själens redskap, troppen, är af ålder försliten. Någon yttre orsak tilltommer hos de aldra fleste, hwilken ide Herran tillstätjer, men icke heller förhindrar, i stöd af den frihet Han lemnat, det förnuftsljus Han gaf. Huru många äro ide uti fin friskaste ålder, fin fulla mannakraft, fina egna banemän, ofrivilligt, men genom missbrut af förståndet. Huru mången har ide fallit ur den mest stickliga läkares hand och i grafwen. Den sjukes uppgift, om fiutdoz men, ide alltid nog omfattande, men uppgiften bes stämmer receptet och receptet lifwet eller döden; utan att wär Herre tillstädjer eller förhindrar och hwarken sjnklingen eller läkaren anses hafwa del i utgången. Huru mången sjukdom, som i början lätt kunnat botas, har ide genom uppskof att söka hjelp störtat offret i grafwen! Af dessa obestridliga fakta och de många erempel härpa, jag dels hört beskrifwas, dels sjelf åsett, har jag kommit till ren slutsats och tro, att så wäl wetenskapen som okunnigheten stå ofta de högst bez srämmante och att den fromma tron ofta orätt säger: tiven war ute. Jag har derför trott att ven narige Gunden ide skulle fördöma mig om iag förkortade en obotlig likes härda lidandeDenna handling är wisserligen till sin yttre form ftrts vande mot all lag, men till fin inre bewetelfeas fanan (( AfFortjohotgfänssan Detta