Helsingborgs-Posten – 23 juni 1865, sida 2

icke längre slulle betraktas säsom werkliga stater, utan endast såsom territorier, hwilka fallit från sin förra höga ställning och numera borde räknas till det widsträkta omräde utanför den egentliga unionen, inom hwilket denna oafbrutet fan utwitga sin magt genom wapnen eller på diplomatisk wäg. 3 en stat, ver freden blifwit åteställd, war han willig att erkänna hwarje skugga af en regering, om den blott förklarade fig för unionen. Han tillstacte, något godtycligt, det måste wisserligen med gifwas, att en tiondedel af innewånarne i staten, utan andra wilkor än hyllningsedens afläggande, erhöllo rätt att fore de politiska kadrerna, wälja konventer, lagstiftande församligar och guz vernörer. Han wisade sig alltid otålig att få uppe rätta en civil myndighet. som är så swag och kortlifwad mid sidan af den militära, på vet ocfupationen skulle förlora taratteren eller åtminstone stenet af en eröfring. Denna sträfwan kunde haf: wa till följd, att han begick några fel, men det förefaller oss, som gjorde den ära åt hans liberala tänkesätt. Det war dessutom, såsom han också ut: talade i en proklamation af den 9:de Jnli 1864, icke hans afsigt att våterfallelisen förbinda fig till att företaga refonftruttionen efter en beständ plan. Detta upprepare han ännu en gång den 11:te April i det fista offentliga tal han höll. VW äro, fade han, alla enfe om, att de frånffilda ftaterna ide pefinna sig en normal ställning i förhållande till unionen. Då mi blott finna dem i unionen, böra wi ide undersöka, huruwida de någonsin stått utanför densamma. Jag skulle önska, att i Lonifiz ana funnnos 50,000, 30,000, eller tillochmed endast 20,000 walmän ställetför att der nu endast finnes 12.000. Det är också beklagligt, att de fir gare ännu ide ega walrätt. Jag stulle önska att denna rättighet åtminstone förunnades de upplysta