begrepp. Wi hafwa i Lördags tagit lokalen i be trattande och bedja wåra läsare sielfwa öfmertyg e om, huru det gär till i wår hufwudstad, dä mar Hall söla rädda saker från att brinna upp. Se snart mamsellen, fom förhyr schweizeriet, förmårkt att det brann i teaterns tak, låt hon bomma til sina fönsterluckor, men fom hon ej tyckte det ma nägon fara för hand, brydde bon sig ej om at EN ut något. Men mwälwilliga personer, til törsta delen destående af smeder, gasarbetare, warfs larlar, djurgärdspojkar, bröto upp luckorna, rusad in och uiropade: här skall det räddas. Derpå började de fitt arbere, och det mäste i sanning ick hafwa warit några stackare, fom utförde det. Förf rydte de ned gaskronorna ur taket, derpå sparkade de in glasen på de wäggsasta speglarne, slogo sönder dylika innanför diffen, bröto bort ramarne och kastade dem bit och dit. Marmorbordens fötter tros: sades fåfom rör, gardiner sleros ned frän alla fönfter, buteljer, glas, bälar togos från hyllorna oc slungades ut i det fria. Ståp, fom suttit i wäggarna sedan villan uppbygdes, slogos fönder eller blefwo med werktyg lösryckta — ja, deras raseri och räåddningslusta sträckte fig ända derhän, att de från muren lossade en Bolinderspis, men lydades med denna liksom med en s. k. iskylare ej komma längre ån straf utom dörren. Det ton knappt fe wärre ut i ett hus, som elden werkligen öfwergått, än det gör nu i detta schweizeri. Tywärr har innehafwarinnan ingenting försäkradt, hwarken mot eld eller annan slada, och bwar skall hon wäl söka ersättning för den liona förlusten? Deremot lär br Bähr, fom eger dygnaden och en del af schweizeriets inventarier, Yrfa på sladeständ af mamsellen. Afwen wäningen i tr. upp, der dock få eller inga möbler funnos, har blifwit mycket sladad, synnerligast derigenom att sprutsträlarne, om med eller utan wilja, ej riktades precis mot det uppsatta brandseglet utan sattes in i rummen. Mellan nedra botten och öfriga wåningen går en spiraltrappa och äfwen denna mille de difpringande rädda, hwilket dock ej werkstäldes; men wäl hotade de en uppas: sersla, som gjorde dem uppmärksamma på detta ofog, att ka sta henne utför trappan, om hon ej läte dem hållas.