sig genom en miss stolt mellankoli, en wiss foncens trerad sentimentalitet, amt en elegant hållning, en dlerf, gripande wållalighet och en hjertats oförflrädte bet, som war ännu mera äkta ån hans wåttalige bet. Han war gift med en hustru, fom fom att stå något i sluggon under det nya brokiga hwimmel, iom iniradde med revolutionen. Hon synes bafwa worik temligen obetvolig. Madame Roland lärde fånna Buzot 1791 såsom medlem af bennes lilla fommötc. Snart uvptäckte bon hos honom just de enenskaper, på hwilka hon satte pris: milda leder och em tätiskufsens karakter. Allt fom friden luwecklades wårte hang mod oh manliga iill försigt, och inom fort knörs emellan dem en wänskap, jom inart förwandiades i den djupaste, den mef passionerade fårlek. Buzot war det ord hennes bjerta hwiskade under striden, ob besynnerligt år att fame tiben otwifwelaktigt bar fönt förhållandet emedan Dem, ehuru funffaven sedermera gid förlorad. Man log i fonventet år Buzots otälighet att hälla sig i brescben nar det gällde att förfwara Rolanderna. Han röjde fig sjelf, och den afskywärde Pere Dus chesne uffardade honom till den dvadige Rolands dygdiga mafa med följande otd: Hwillet utsökt nå je att mid hennes fötter genomgå den vol du i morgon skall fpeta 4 konventet och att se henne skänta dig sitt bisall, Då du framdundrar en riftigt förtrosfande tirad emot Robeapietre! — — Hwad Rotand beträffar, så tån det ide betwiflas, utt han fant den soraliga hemligbeten; bang hustru dolde den ide för bonom, hon bekände allt. ÅJag ärar och älffar min man, säger hon, jom en uppmårts fom dotter tillbedjer fin dygdige fader, för bwars stull hon tillochmed mill upvoffra fin ålskare. Men jag har funuit den man, som kunde hafwa blifwit denne älskare, och under det jag förblef trogen mot mina pligter, förmådde jag ide dölja de länslor jag uppoffrade för pligten. Min man, fom både