Helsingborgs-Posten – 28 april 1865, sida 3

ide sett rätt många fremmande ansigtien och icke läst en enda tidning. Ni är den förste fremmande, lom på mer ån fyra år fatt foten öfwer min trös skel. Will ni fägna mig med nägra ord om tills drageljerua i den y tre werlden, från hwilken jag för få längesedan tagit farwäl 2? War god och fråga mig. swarade jag, jag är helt och hållet till er tjenft. Han böjde förbindligt sitt hufwud, lutade fig framåt, stödjande fina armbågar mot fnåffålarne och sin haka mot händernas insidor, stirrade rakt in i elden och började taga mig i förhör. Hans frågor rörde förnämligast wetenskapliga ämnen, om hwilkas framsteg under den sednare ti den i praktisk tillämpning han swäfwade i i fulfoms lig okunnighet. Sjelf ingen wetenskapsman, fwar rade jag få godt mina obetydliga kunskaper tilläto Det; men det war ingalunda någon lätt uppgift, och jag kände mig lätt om hjertat, dä han, öfwers gieude ifrån frågor till betraftelser, började att ut tala fina egna äsiqter öfwer de fakta, jag sökt utweckla för honom. Han talade och jag lyssnade, liffom bunden af trolldom, och han talade med fås dan ifwer, att jag nästan tror Han glömde min när waro och tänkte högt. Jag hade då aldrig hört någonting liknande, och jag har det ej heller sedan. Förtrogen med alla filosofiska frägor, spetsfundig i sin analys, djerf i synthesen, lät han sina tankar strömma ut i oafbruten följd och öfwergick, ännu alltid framlutad i samma grubblande ställning och stirrande in i elden, som en infpirerad drömmare från ämne till ämne, från betraktelse till betraktelse, från prakiisk wetenskap till filososien, från eleftricis teten i tråden till elektriciteten si nerven. Frå i Watts till Mesmer, från Mesmer till Rei ben aw, från Roichenbach till Swedenborg, Spinoza, Cons dillac, Descartes, Berfeley, Aristotcles, Plato om Magerna och Zsterlandels mystiei, — allt vojwer