Dödens sömn! Jag ryste. Hur tungr att dö jur nu, då hela lifwet låg så klatt framför mig! Hurn tungt för min älskade bustru, hwars kårleksfulla hjerra — men denna tanke War outhärdlig! För att förjaga den, ropade jag åter, länare och mera uthållande, och lussnade ifrigt. Beswarades miit rop eller war det blott en inbillning, då jag tyckie mig böra ett annat på långt håll? Jag ropade år nyo, och vå nytt fom genljudet. Derefter fram: trädde plötsligt en rörlig tjugvuntt i mörfret, förs swann, fom närmare och blef klarare. Springande irrittningen mot liuset, befann jag mig snart till min ftora glädje ansigte mot ansigte med en gam mal man, som bar en lyfta. Gud ware lofwad! war det uttryd, jom owilforligt trängde nig fram öfwer mina lävpar. Blinkande och rynfande pannan, lyfte han sin lyfta och såg mig styft i ansigter. SIwarföre ropade ni? brummade han twärt. Ih, naturligtwis vå Er. Jag började frukta, att jag skulle omkomma i jnöm. Ja, folf blir stundom borta här på beden, och bwad hade bindrat, att också ni blifwit borta, om det få warit Herrans wilja 2 Mr det Herrans wilja, att ni och jag skoia blifwa borta i hwarandras sallskap, min wän, få må wi finna of deri, Iwarade jag,men jag ämnar ide blifwa borta utan Er. Hur långt Har jag nu till Dwoldinyg?2 Goda tjugo mil, kanske till och med något Mera. Oh närmaste by? Nårmafte byn är Wyke, och den ligger tolf mil härifrån. Smwar bor ni då? ö Der borta, swarade han med en obestämd rös relse med lyktan. Ni går wäl hem 2