Med ett ord, han inbillar sig ännu att kunna lyckliggöra werlden och proklamera det tusenåriga riket på Helsingborgs torg, om han blott fit råda någon tid och dränfa mår werldsdel i aristokratiskt blod. Han wore farlig om han icke wore lika tam i werkligheten fom olodtörstig. när han sitter wid sitt strifbord och släpper fantasiens tyglar lösa. En sädan trohet fom hr Borgs mot sin ungdoms ideas ler förtjenade att respekteras, od) den slulle bli det, om den framträdde under en mera blygsam och framför allt mindre oskadlig gestalt. Nu deremot ide, Hr Borg har gjort och gör för mycket wäsen af fig i werlden, Hans ihåliga entusiaom har fmits tat alltför många swaga hufwuden, för att han numera stulle funna göra anspråk på det undseende, tom eljest fäfert ingen skulle neka honom. Då wi nu för tillfället säga honom farwål, få weta wi nog, att det ide blir för alltid, ty han är oförbätterlig. Då han härnäft får luft att fätta fig i dir rekt förbindelse med werldens store och derwid fåsom wanligt skjuter Helsingvorgs samhälle framför sig, skall han finna oss på wår plate. Emellertid bedja mi på förhand andra orter i wårt land att wid dylika tillfällen tänka ide på Helsingdorg utan på br Borg och hans medborgare. Innan wi lemna Örvefundspoften, kunna mi ide nefa oss nöjet att dröja ett ögonblick mid en punkt i hans utomordentligt roliga gårdagsnummer. Med sitt fina lieohaberi för det pikanta har han under rubrifen Hofimnud droppar åt dem, fom äro förs skrackta öfwer den af Handtwerfarnes Hlubb tillftällda opinionsyttringen, fallit på idgen att flå sina antagonister till jorden med en bit ur Posttidningen, och förmenar, att när 9H. M. Konungens och Mi tets officiella ombud i Amerita kunnat finna fig förunlåtet wara bland de första att lyckönska Lincolu till segren wid Richmond, så måtte det wäl wara den naturligaste sat i werlden, att Helsingborgs handtwerkstlubd ide wille wara sämre än ministern. Honay soit qui mal y pense! Widare heter det, att det Jörefaller löjliat, när personer, med anspråk på att ega åtminstone sundt förnuft och en imula reda på werlosdandelsernas gång, vd framför allt sadana fom wilia indilla folk, att de äro inwigda i den högre politiken, löpa omkring och bejfärma fig öfwer en opinionsyttring, fom natur: ligtwis ej fan annat än gillas af hwarje rättäns kunde och ädelt sinne, och hwilken endast den demoraliserade och lejde strioleren, den i fördomar förs härdade junkern eller den okunnige fan håna. — Huru lärorikt är det ide, då den högsinte förfäktaven af menniskans wärde och arbetets ära sätter i motsats till hwarandra Qwarje ädelt och rättäntande jinne? och den demoraliserade och lejde ffris bleren. Hr Borg har nu sjelf erlänt, att han ide sätter högre pris på sin supponerade egenskap af ädel och rättänkande, än att han anser den kunna köpas för penningar. Wi hafwa länge wetat det! I, foltsrihet! O, mennistowärde! Hwem fan beif Eder seger med sadana fampar i vet främsta edet! —————— — — — —