minsta odlade fläck, ingen inhågnad, intet spår ti lefwande warelse mötte mitt öga. Har fanus i nen annan råd ån att fortfarande gå widare oc försofa att under mågen finna husrum. Jag to derföre bössan på naden och trastade mödofan ånad, tv jag hade warit på h-nen sedan en timm efter dagnmgen och ide förtärt något efter frukosff Egneellertld började snön falla med en illabädand jemnhet och arinoen lade fig; tölden blef fånnbarar ov natten föll på. Allt fom mörkret på himla bwalfwet tilltog, förmorfades äfwen mina utsigte och jag började blifwa illa till mods wid tanken på att min unga hustru just wid detta lag började f efter mig genom fönstret i wår lilla stuga på wärds huset. Wi dude haft bröllop för fyra mänvoder fe dan och uppehöllo of nu, efter att biawa tillbrag hösten i bögländerna, i en liten afsides by, beläge iust i utkanten af de sora engelsta h:darne. Wit asstedet idag morgse hade bon bönfallit mig at komma tillbaka förr än det blef mörkt, hwilfet jag å min sida lofwat, och ywad wille jag icke nu haf wa gifwit för att funna halla mitt ord! Jag kånde, att jag, hur trött jag än war, Mull funna hinna fram före miduatt, om jag blott Fun: de få qwällsmat. en timmas hwila ohm en wågrwi sare. Men hwar stod fådant att finna ? Uader tiden föll snon vafbrutet och tjocka natten bade imtädt. Emellanåt staonade jag ob ropade, men mina rop tycdtes blott ännu mera förhöja den djupa tvstnaden. Nu föll öfwer mig en odestämd kånsla af oro, och jag började erinra mig berats teljer om wandringsmän, fom fortsatt fin gång ge nom suön, tills de utmattade mål lägga sig ned och sofwa bort sitt lif. År det wäl möjligt, frå: gade jag mig fjelj, att jag fan hålla ut hela denna långa, mörka natt? Stall ide den slund komma, då mi a lemmar swika, och min ständaktighet gifwer wika och då äfwen jag skall sofwa dödena fomn