Hilaingbarg den 28 April 1865. Telegrafen bragte i går uunderrättelse om, att de förenta staternas president, Abraham Lincoln, den 14:de April blifwit mördad i en loge på Was hingtons theater. Öfwer heta werlden skall man erkänna, att Lincolns död i detta ögonblick är den största olycka, som kunnat drabba unionen. Denna händelse icke blott sätter på spel det stora fredswerk, som ändtligen efter 5 års förödande krig skulle försona de splittrande staterna, den fan äfwen och skall sannolikt utsätta de nordamerikanska fristaternas demokratiska förfatming för de största wådor. Ehuru mycket od) orätiwist förkättrad, skall det aldrig lunna bestridas, att Lincoln war på en gång en fast och strång och en menniskowänlig politisk karakter och att händelserna honom förutan säterligen skulle tagit en helt annan wändning, olycksbringande får wäl för de förenta staternas politiska utweckling som för ett stort menskligt intresse. Under krigets skiftande lopp Har han ide ett ögonblick wacklat, icke ens då den omdytliga folkwiljan, tyngd under den kedja af motgångar, som en tid bortåt syntes hafwa bragt unionens fat på branten af def une dergång, högljudt fordrode freden. Lincolns ftorartade ihärdighet wände wankelmodet i förtröstan och fängslade fegren wid unionens fanor. Han stod just i begrepp att sfrida till den betydeljefullafste och sätert swåraste delen af sin politista mission, då han träffades af en lönnmördares kula. Hwad ffall följden blifwa, är den fråga, fom ängsligt upprepas öfwerallt, dit den sorgliga nyheten trångt? Stola de lysande utsigter, som få nyss logo år den nya werlden, höljas i moln och det blodiga drama, fom utspelats, endast hafwa warit förs sta akten till ett anarkiens tidehwarf? Det har ofta antydis, aft unionen, om den icke lyckades ins om en kort tiderymd underkufwa södren, snart nog stulle komma derhän, att den nödgades suspendera sin författning och lägga hela magtens tyngd i en dittators hand. Den historiska erfarenheten har Mir fat, att en diktatur under fådana omständigheter warit de flesta demokratiska republikers död och bas nat wägen antingen för militärisk despotism eller fullftändig upplösning. I sjelfwa wertet är Wnios nen genom den händetie, fom nu inträffat, i lika hög grad som i förra fallet utsatt för faror af denna art. Den förestående pacifitationen gör det till en praftift nödmwändighet att inrymma en widsträckt både militärisk och civil magt åt befälhafwaren för de wäldiga stridskrafter, fom erfordras för att upp: rätthålla unionens myndighet de ockuperade staterna. Hwar finner man nu den nödiga motwigten, hwar den ledande handen i unionens hufwudstad, som stulle beherrska de utomordentliga förhållandena och hålla militärmagten inom laglighetens granser? Det säges, att den man, fom genom foltets wal blifvit utfedd att i detia kritiska ögonblick ätminitone tills widare efterträda Lincoln, är en politisk dillettant och hwad wärre är en popularitetssjägare, hwars högsta lag är den för ögonblicket rådande foltitame ningen, en man, fom låter fig beherrstas af det han skulle beherrska. År detta sant — och hans uppträdande wid sin installation i unionens näst högsta post och råa yttrande om Zefferson Davis straxt, eiterr Richmonds fell låta of tnappaf ver slall göra de principer till fina, fom Lincoln ftrart före fin död fade fig ämna följa. Den försonliga stämning, hwilken de wunna segrarne antagligen fkulle alstrat bland Nordens befalining, skall natur ligtwis genom den begångna pellitisla förbrytelsen förwandlaå i i 3 där ; Åtj Jorwa dne i ar och hämdbegär, och vice prefidenten Johnston skall blifwa den populäraste man i Norden, då han låter sitt hjertas hat bryta löst Ööfwer de olycklige sescessionisternas hufwud. Han skall ie blott utfärda bud om att hänga Jefferson Davis i en galge, tio gånger högre än Hamans, utan äfwen om att med eld och fmärd förfölja de män, som fpelat en vol under det kufwade upproret. Fanns det någon möjlighet att försona Södrens besoltning med återwändandet under unionen, få blir den nu förspilld, ty en wåldsam och ohejdad framfart not allt hwad Södren want sig wid att respettera, dess förnämsta män och dess institutioner, fon naturigtwis icke annat än förstärta den afsty, som redan innes mot de förhatade Yankees. — — — ———