I AAWA—y—y—; —q7— Ur ett bref från Lund. Du kan lått föreställa dig det intryck jag erfor då jag laste den lilla skiloringen af den festiiga follation, I haden i Heljingvorg, när underrättelsen anfom om de skickeljedigra händelserna på endra sican Oceanen. Ö, hwad det ändå matte wara upptyf(mde att jå der, glömmande siu egen obetyrtighet och vinghet och jmäåstadslifwets sma jörargligheter, in lyfta wingarne till fivlt mot tjnset, och då och sa allt efter händelfernas aång få ha ett ord med i staternas stora råd, ett ord, jom där odlärfottigt wittnedvörd om att få länge moiffe män finnas wid jundets tust är det ingen fara för menfflighe tens fortskridande mot sitt rätta mål. Och hwad oct måtte wara för en utmärtt man, den Or Borg, som få fan hänföra gamla och unga ända till ett antal af öfwer hundra personer. Fin och wettig som slrijtstallare, enhusiasmerande, hanryckande som talare! Hur skulle ide det anstä, när han ordade om rolteta sjeljstyrele utan hjelp af några fom heljt sjeljstrina förmyndare. Sublima tanle, Oi Borg, hwar fick du den ifrån? Och J, tarfsiga maftadsmennislor, hwad woren J, om ej han med sitt lågande nit närde och wärdade srihetsgnistan, om ej han mid högtioliga tillfällen höjde det tva lande ftjernbaneret för ljujets och sanningens seger? Hwad woren I, frågar jag. Ett rof för so. domeis mörka magter, för straandans och tastslilnadens sasawäckande hydra. Åenom honom åren J fila från allt tvång; alla ojemnheter ärv jemnade, alla strantor borttagna. Hwarje fri Man i er fria stad ir un en werlosdorgare i egentlig mening, ty han är Garidaldis kusin och Lincolns broder. Här ucre i det klassiska stillaståendets dy gär allt sin iemna gang trots de amer ikanska händeljernd. Ungdomen spelar topp oc leter boll och funderar va ett fört att wärdigt fira 1:ste Maj. Den ett ndso tsblad omtalade induftriprometionen, Jom nog skulle tommit att ta sig förträffligt ut, war möj (Caen tilltäntt, men jag tror nästan att planen öl: wergifwits jujt aj det skal att denn btef för tidigt betant, en omständighet, fom grundar fig på (sit venia verbo) en indiskretion från det ärade bladets sida. Att meranämnde blads ärade utgifware, som wid mera än ett tillfälle förut wunnits för safen och på ett ståtligare sätt illustrerat wåra mujupptag, ej heller denna gång fick saknas wid det glada flojet ar ju helt naturligt; men den öfwetraftande effek. ten, fom: han föfert trott stola bli större An förut, har han denna gång med fin kända olygsamhet es tat undwita och derföre omtalat hwad han om fa fen wisste och antydt mycket mera, som han riftigt anade. Nägot blir Här wål ändå, och i thy fall fan du ward beredd pa en liten entel stildring dera från Din — — Nils Erik. —