stereotypa, till utseendet intetsägande fast i sjelfva verket mångtydiga och just derföre så försmädliga: Frankrike finner det för närvarande icke vara skål att utträda ur sin tillbakadragna slallningå. — Dessa meddelanden i Pall-MallGazelle bestyrkas af Köln. Zeits.? merärdels väl underrättade Berlinerkorrespondent, som sorsäkrar, att det tyvärr icke langre kan betviflas, alt Österrike såväl som Bayern och Sachsen gjort försök, låt vara skygga, all formå Frankrike till inblandning i den slesvigholsteinska frågan, ehuru dessa otyska bemudanden hittills blifvit utan påsoljl Kvoln. Zeit. anser för egen rakning, att Frankrike ligger på lur och måhanda endast låter Preussen behalla herligdomena. för att Sedan Preussen ullrackligt fördjupat Sig i annexionspolitiken plötsligt framtrada med anspråk på — skadestånd. Den ryska thronsoljarens tillstånd har illa sorvärrats, och man anser icke, att eu förandring till det battre ar mojlig. Kongestionerna åt hjernan tilltaga, pulsen blir allt svagare och kroppstemperaturen ar i aftagande. I Fredaas ankom kejsar Alexander till Paris och fortsatte resan omedelbart efter ett kort samtal med kejsar Na poleon. Oaktadt den ryske kejsaren reste med en oerhord hastighet — alla ordinarie bamag emellan Mählhausen och Bessangon voro installda, tor att icke förorsaka uppehall — trodde man dock icke, att han skulle råka sin son i lifvet. Kejsar Napoleon skulle den 26:te gå ombord i Marseille på en pantsareskader, som ar bestämd att ofverföra honom till Algier. Samtidig! med kejsarens ankomst till Algier afgår en expedition af fyra starka kolonner för att undertrycka de sex kabylstammar. som annu gora motstånd i provinsen Constantine. Mau har velat satta kejsarens tesa i sorbindelse med dessa militara rorelser och till och med påstått, att han skulle besoka krigsteatero. En Pariserkorrespondent till Koln. Zeit. anser dock, att resav har en betydelse. som stracker sig lanal utöfver de upproriska araboch kabylstammarue. Frankrike har sedan lång tid UUlbaha anledning att beklaga Sig öfver den daliga regeringen i Tunis, och de franska rådslagen hafva sällan lyckats vinna gehor derstades, emedan de i Englands och Portens politik hafva en stark motvizt. De franska generalerna i Algier äro icke baltre belatna med regementet i Tunis, på hvars oroliga stammar de algieriska kabylerna ständigt hafva sina 6g0 fästade. Generalerna skulle utan tvifvel med noje se, om de erhollo tillåtelse att afhugga knuten med ett salltäg till Tunis, men diplomaterna vilja ånnu en gang forsöka sin lycka med att införa reformer i den sunesiska författningen och framfor allt i rättegångsväsendet. Fransmånnen anse den nuvarande regenten i Tunis för att vara ell godt hufvud, vch hans miaister Khasnadar Sidi-Mustapha kalla de Tunis återstallare?. Det är sant, att denne minister är en i hogsta grad opopular man inom landet, men fransmannen glomma icke så Jalt, att han sor fyra är sedan gaf Tunis en sorfattning, som var en så tronen kopia som möjligt af det franska kejsardemets konstitution. Men denna sorsattniug blef aldrig fullt genomford, och tillståndet i landet, framfor allt Beyens filansvåsende, har icke det ringaste förbättrats. Asfsigten med kejsarens resa säges ou ålminstone till en stor del vara att taga dessa saket i närmare skårskådande och om mojligt bringa jorhallanderna emellan Tunis och Algier i system. — — -. a (: aknda ulogrram från