Hwarjehanda. — utansrrift vå ett bref, ankommet till Wars bergs postkontor: LFitteratören, Kompositören, f. d. Organisten å Wardergs f. d. fästning f. d. Kanslisten å Warbdergs Rädstufwurätt, numera Jute Man nen och Bibliothetarien Högädle Herr Sw. Ir. Swensfon, Halmstad, adrez Herr ProSekr. Linde blad. — När sänqaren B. fom sjelf förut warit grofbandlare fick höra att Johan Holm, hans en gång tillamnade swärfader stoppat fade ban: Nå nu ffa man få fe, att wi snart ha honom också mid tear tern! — Månne han skall debutera fom Montjoye eller fom Peponet i Såttallade heders: män? frågade derwid en närwarande. — Ocd så en annons, 3 Stoltholms Dags blad för i förgår lases följande fördomefria annous: RBantlåvare! En ung enka, egarinna af 20,000 rdr, önstar till maka en procentarc. Som det är allwar, önslas att swarander uppger hwar han har fitt länes kontor och råtta namnet, samt sitt eget portrått, i förseglad biljett Fria Räntan, fom ialemnas på Dagbladskonioret. — En vankee hos engelsmännen. Ncewyork Times innehåller följande anetdot om en nyligen afliden bankir i London wid namn Joshua Bates: Apropos om Joshua Bates, den store amerikanste bankiren i London, så de:ättas en liten tilldragelse, bwilten på ett roligt satt bewisar hans sosterlandskärlel. J Janunari månad 1847 mar mr Bates tillstädes på kalas i London, i hwilket äfwen den dåwaronde utrikesministern lord John Rusjell, lord Mospeth och många andra ntmärkta mån deltogo. Samtalet tom att wända sig om hungersnöden i Jrlan, oc Russell yttrade fin glädje öfwer att man i det ameritanstla maiskornet hade funnit ett få godt och billigt brödamne. Wåndande sig till m:r Bates, anmärtte lord John: Ia, Bates, man för ger ju till och med, att wissa ar stola hafwa till oc) med 12 a 14 rader maisfärnor. Hwartill mr Bates swarape: Ia, mylord, jag har fett från 20 till 25 rader forn på ett enda ar — YAH, det war en riktig Hanfeetrumf, utbrast lorden nun tert, och hela sallslapet strattade. Då detta uttryck af twiflande munterhet gått öfver, tillbjöd Bates fig att flå wad om en middagsdjudning för famtliga tillstädeswarande gäster att han lunde anskaffa ett sådant maisax. Jag antager wadet! utropas de lord Russell, och dermed war frågan för till fället afgjoro. Kalaset slntade och m:r Bates gick hem, men tände fig ejalldeles lugn. Han hade gjort en förunders lia sak — för försia gången sitt lif förbundit fig till något, fom han ej war säler på att funna upp sylla. Han fruktade att han warit för rast i att berömma sitt fåderneslands alstringsförmäga. Det war nu längefsedan han hade fett en amerikanst spanmälslada, och bur mycket han än ansträngde sitt minne, så fann ban, att han ide längre funde minnas, hur många rader det fauns på maisaren i hans barndomsär. Han mwar, fom Plato fåger reductus ad inpvitas, det är vå godt yanfecsprål hard up. Men lyckan stär den djerfwe bi. Det inträffade just att en Newyorkerlöpman, m:r G. följande dag steg iv på handelshuset Boring, Bro:e K Ciis kontor. M:r Bates ansigte uppilarnade och han berättade Newyortaren, i hwilfen llämmoa han war. Det är all vigbt, jwarade denne, tefs wer jag länge nog för att bina hem. få Mall ina