Helsingborgs-Posten – 27 januari 1865, sida 2

De besynnerligaste rykien spridde sig i traften om händelsen med den unga friherren, eller, såsom ban af bönderna wanligen kallades. junker von Riedd. Här och der wille man hafwa fett en man, som ingen kände, fom af fit förwildude utseende wal kunde wara i ständ till ett sädami dåd; dock wife ingen hwart han tagit wägen. En tredje mente at det mäste warit någon från byn Bal dega, fy de derwarande bönderna woro slottsherren af Ricdd ingalunda tillgifne. Slutligen trodde en fjerde, som wann mesta bifallet, alldenstund imet under flera daqar tilltrog sig, som kunde söranleda någon bestämd misstanfe, att junkern wäl sjelf bar umgås owarsamt med gewåret ob iräffat sit jjelj i stallet för något wildbråd. — Men af desin pers soner togs alls ide i betraktande, att man på intet stäle kunde finna junferus gewär, och att hang hund med berådt mod blifwit dödad, Öwad den unge friferrev sjelf angid, fom öfe wer förwäntan snart blef äterstalld, få teg ban helt och hållet om händelsen, och till oh med hans fars alwarligaste uppmaningar kunde ide förmå honom att tala. Han sökte undanflvkier, förlorade fig i motsägelser och slutligen widblef han fist påstående, att skottet lossats på afstånd och få piössligt att ban ej wetat bwarifråu det kommit. Under den berskande skymningen, stormens raseri, och då han genast föll omtull, hade han ide kunnat warseblifwa någon. Hwad det blifwit af hang gewär och hans fundjderom funde han ide gifwa någon uvpplygning. Mot rätfwisans anlitanpe hade fan intet art inwända; dock gjorde han detta medgifwande mera of eftergift for sin far, än af eget bifall till detia steg. Att emelleriid junkern trots hans tyftlårenbhet i denna sak, hade något fom brände på bang fjäl, förråddes allt för lut hang otålighet; han wille nu utan motsägelse stiga upp. Förgäfwes ålade