Hyddan wid Hafs-ftranden. (Foris. fr. n:o 7.) Målaren omfamnade henne och hwiskade: Om blott du älskar mig, Kathinka, få behöfwer jag ide att frukta för någon, till och med ide för spöken. Sådana finnas ide. Sviten äro fofter af wår er gen inbillning, om wi äro vlågade af en eller an. nan sorglig tanke. Gif mig ej anledning att få någon fåran, Kathinka, bör du? Det Mulle blifwa min död! Och uu, god natt, min älskade! Det har blifwit sent, månen glit rar emellan tråden, och jag har ånnu ett gort ftyde wåg. Sov natt, Rudols! swarade hon och tillät Aillatigande. men utan beswarande, ast han till7ofsked tryckte en kyss på hennes läppar. Hon dröjde ännu en stund på samma ställe och säg efter Rudolf, tills han hade försmunni: i flogsbrynet. En fakta fuck ledsagade hana förswinnande, derefter steg hou upp, kastade annu en blid dit bort och gick längsamt in i hyddan. Rudoli Hade ännu en gång i slogabrynet fett fig tilbafa. 3 stymningen förfwann hans ålsktades stepvaad, men han winkade dock en helsning med banden; det war fom om han mötte hennes ågon, bessa sköna, drömmande ögon. Forfånkt i tankar, intagen i den milda noteng praft, skred han ges nom skogen, i början langs med hafwet, fom i spegelklarhet Öppnade fin wida bassän, för att i siti sköte uppfanaa de :usen och åter tuten stjernor, fom glittrade ned ifrån himmelen. I dess djup flm rade mången blomma med länqtanosfulli degår, mar giskt drog det stjernorna ditned . . . blommorna och fljernorna sökie hwarandra; de lefde i hwaranbrag drön .. Månen öfwagöt skogen med fit