Följande bref har kommit red. tillhanda: Herr Nedaktör! Som Ni är bosatt i Helsingdorg och derjemte en wälbeställd publicist dersammastädes, samt följakte ligen måste i dubbel hänsyn anses som en upplyst, sördomsfri och frisinnad man, tar jag till en börs jan för gifwit, att Ni icke illa upptager, det jag få här utan allt frus tillåter mig att Nia Er, heljt det just är om Niandet jag har ett och annat ord otaldt med Er. Mi har wäl dock liksom i förbigås de, omnämnt i Er tidning, att den gamla frågan om ett tilltalsord blifwit återwäckt, och det till och med från samhällets höjder, men Ni har icke agiterot berför, och det är, vent ut sagdt, oförlåtligt i er ställning såsom på en gång Helsingborgare och tidningsutgifware. Ware detta nog sagdt fåfom en wälment warning. Här på bondlandet går den stora reformen med stora steg framåt. Å den egentliga allmogens wägs nar möter den naturligtvis minst hinder, ithy art man af ålder inom denna folkflaf, redan wänjt fig att Nia hwarann, makar inbördes, föräldrar och barn inbördes, sammalunda oc husbondefolket och tjenstehjon. Anbelangande köpstadsfolket är reformen der nära nog öfwerftödig, enär mi med få uns dantag, långt förr än frågan wäcktes, druckit bror: stålar och farbrorsskälar med hwarann. Ni förstår nogsamt, Herr Redaltör, att då jag talat om bröder och farbröder, jag endaft talat om det manliga slägtet. Med det täcka könct hafwer det fig deremot icke så lätt. Veterinerläkarens hustru t. ex afstär nödigt från fin wackra titel af Fru Doktorinna, och om kronolänsmannens husära icke hädanefter fom hittills får tituleras fommisfariuffa, är det fara wärdt, att hon rifwer ut ögonen på of; alle samman, ty hon är tapprare än wi allesammans, äkta mannen först oc) främst inberäknad. Nå än flickorna sedan! ... De hafwa ock sin lilla amdition, och rynta merändels rätt märkbart på näsan, då man tar fig friheten att Nåag dem. Från detta håll har jag alltid befarat de största wådorna, och derföre långt för detta sökt en afledare — hittills förgäfwes. Men nu, Victoria, Hr Redaktör, Bics toria! I Dageus MNybeter, den förträffliga, dagliga tiduiugen för godt köp, yrkades nemligen den 17:de dennes i en insänd artikel, att den hög: wälborna och wälborna delen af landets befolkuing måtte godhetsfullt afsäga sig fin sjeljtagna företrå desrättighet att låta kalla fina döttrar Fröknar och allernådigst tillåta de ofrälse flickorna art Åt? niuta samma titel, n. b. om de äro bildade och såsom sådana emottagliga bland bättre folk. Ni mätte ha förbisett denna artifel, och derföre sänder jag Er härjemte ett utdrag deraf till intagande i Er tidning, så sannt Eder Gud hjelpe iill lif och själ. Wäl synes det mig onödigt att uppmana wåra frälsemän och frälfeqwinnor att afsäga fig en rättighet fom de aldrig lagligen egt, utan kunde det lika wäl gå för jig, om de ofrälse tillegnade fig en rättighet fom de hittills satnat, alldeles på sam:na sätt fom käusmannens, gesällers, ja sjelfwa waktmastarens akta hälft under tidernas längd med eröfringens rätt åtkommit titeln of Fru — en titel, fom enligt Rimkrönikans witsord, tillkom en högadlig dame, endast i den håndelje, att hennes ärta man blifwit slagen till riddare F); men fon ändamålet minnas på underhandlingens wäg, få fer fig det belst. Och jag är fullt förwissad att wåra små söta mamseller här på orten icke skall ha mucket att påminna emot det der sötsura tilltalsordet Ni, om det omedelbart åtföljdes af det der sockersöta tilläg: act: Män fröteu. Jag frågar Er på samwete Herr Redaktör, om man med litet bläck och tryck2) Omar frålsegwinna mille heta fruga, i anda TA AA Gasa KR