Hyddan wid Hafs-firanden. (Foris. fr. n:o 6.) Ide farligt mumlade han emellan tänderna, sedan ban en längre stund betraktat junkern. En starkare skulle ide tagit få illa mid fig af ett så en faldigt skott. Efter all fannolikhet har den unge herren i residenset och här hemma blifwit fodrad med foder. Men emellertid är det på tiden an wagnen fommer, Under det han höll fig lutad, warseblef Kathar rina på fin fars buldanstock flera blodfläckar. Hon gjorde honom härpå uppmårkffam. Hwad gör det! brummade den gamle, emelslertid ide vtan en liten skumt af förlägenhet, det år wäl af junkern der! Hwarför höll jag och min näsa få tätt intill hong kadawer. Dock hör! År idr det wagnen? Hjulen knarra i den wåra fans den. Han fyndade tt och fom snart tillbaka med fle ra karlar, bland hwilka äfwen den gamle friherren Riedd befann fig. Med belomradl ansigie ilade denne genast fråm till fin fon och winkade hustå karn, fom dan fört med fig, och hwilten bodde på slottet. Säret undverföktes och förflarades för ide Dödligt. Under förbindningen waknade Casimir, junkern, upp, och blickade förundrad omkring sig . Han bars med warsamhet ut i wagnen. Friherren tackade den gamle fiskaren och hans dotter med dessa ord: Jag har hört tatas om cr jörlofning. fom stall waradi göringen, Kalharma. Den unge främlingen Rudotf Elmer friar till er? Nå mål, om Gud hjelper min fon och om gerningsmannen till detta afstywarda mordjörsök urptäckes, få fom upp till mig på flottet; jag wid bidraga