Helsingborgs-Posten – 20 januari 1865, sida 2

tade han en stund Katharina, utan att yttra ett ord, sedan tillslör ban vem åter. Katharinas fader steg in i stugan. Han war wår inpå bara kroppen, ty stormen hade öfwergålt till ett regn, fom föll ned i strömmar. Hand ge stalt war stark och reslig, hår och mustasch redan grått, men de nakna armarne, de ända iill knåt blottade benen förrådde ännu en sälljynt muftels kraft. Han kastade ett nåt med fisk på golfwet och fåstade med fina grå ögon en genomträngande blid på gruppen ot Hwad itår på 2 frågade han med barsk stäåm ma. Katharina berättade det passerade. Utan art vas ra ert otd hörde han på benne, dereftertrådde han fram till spiseln och ådrorna swällde på hang panna af wrede. Han utbröt: Hwarföre har elden flodnat ? Har du för pojken der glömt fadern? Jag år ges vomblöt invä jjelfwa benen och hungrig. Fort upp med dig och fom Hit! Katharina swarade: Han är fårad och behöfwer bjelp. Smwarmed fan wål du hjelpa honom? mente jadren. Hade du åtminstone hällt honom ett fpann watten i ansigtet, få kunde det wara. Alt du lige ger der och lyssnar fan inte hjelpa honom på benen. Det är junker von Riedd. Gud bättre slottherren efter denna betan. gadbarina öste upp gröten ur grytan, ställde den framföt fadren, fom jatte fig wid bordet, och fade. Åå år åler wresig; bwad bar håndt er? fvad stulle hafwa händt mig? Dumheter! Garila bistorier! I detta owåder, då träden wåns da rötterna i wädret, fan man ide lätt siska. Hafwet rynkat fin panna, fom om det hade tagit in ett helt fat kräkpnlwer. Det hade drifwit mig ut ända till Kolbergs portar; jag trodde mig knappt komma helskinnad hem. 3 skulle ide heller haswa fiskat i dag, far. Jag war riktigt rädd för ev föull. :