stala, så har ni, om ni ser genom litarens floräns da, denna lifliga, denna älstwärda werldsdam, som man benämuer generalstan Tom Thumd. Den täda och napna frun har med sig fin syster, mamsell Mannie Warren, hwilken är nägot yngre och mindre än how Når general Tom humb ges nom Bostontidningarne erfor att en giftaewuxen ftica ef samma storlet fom han sjelf hade antommatt till hans dåwarande wisteljcort, begaf han sig till hennes föräldrar, stora menniskor säsom du och jag, en inom den amcritausta weriden anjedd jern. handturefamilj. Han fom, han såg, han segrade. Dan angöll om denna hand, fom med beqmäms lighet skulle tunna Judas ned i ett lilörglas; och Manme Warren blej för syster Lavinian Warrens bruoturna på hennes bröllop. Men en murslalk war ej lätt att finna. Ty då man är sa stor fom en stöfwel inte går det då an att låta leda fig af en tavaljer, som man tnappt racker tull tudået med sitt hufwud. Det är tet tinligt att walsa med hwarandra. Man påminde fig då att lilleputgeneralen hade i werlden en rival wid namu tommodor Nöt (commodor Nut), Qwils ten war en favorit i tristallpalatset i vondon. Man stickade ett telegram till honom, och d. 2 Februart 1862 såg man iNådeus lyrka i Newyort en wiasel, der de båda mafarna och de båda wittnena titljammans ide slulle ha uppnått längden af en regem. trumslagare med björnstiunsmössa. Naär presten wäljignande uts sträckte fina Hinder öfwer de sammanwigda, säg man dem rent af icke, och bruden höll på att drunkno, då hon wid utgåendet steg upp i dopfunten, hwars stulpturer hon önskade betrakta. ÖBrudtärnan, Mannie Warren, dwergens swägerIfa, fer en jmula lillgammal ut. Jag frågade genes valen hwarföre hon ide hade gift jig med fommos bor Mur, hwars storlet få wäl fmarar mot hennes. — Hon är ambitiös swarade han med ett fint smälöje, hon hoppas wäxa ännu. Den underwerkens underwerk, markwärdigheternas märfwärdighet, nås gonting, jom man aldrig förut fett, fom man alv drig mera skall få fe, är dessa små miniatyrmakårs barn, hwilket nu är ett år gammalt och är Jå stort som pennan, Ymarmed jag strifwer. Det har ögon, armar, tänder som en liten råtta och lötter, fom fresta en att tro, att det är en ur lets satsboden förrymd docka, fom blifwit enleverad af en letsakspolichinelle. General Tom Thumb foms mer ej att förewisas för allmänheten i Paris. Han har koamit dit för att Helt borgerligt wisa fin bus stru och fin swägerska den stora staden. Han har till och med lemnat qwar i London sitt ekipage, bwarpå man såg hans förgyllda wapen med det hans stamfader, Tumme liten, wärdiga walsprålet: Go a head (ständigt framåt), Tom Täumd har sitt eget gods några mil från Boston. Manbyggnaden är af wanlig höjd, men möblerna äro ide större än barnleksaler; stolarne äro så stora som pallar, borden äro lita långa fom swåra gueridoz ner, och Erard har för fruns små elffingrar tills werkat ett piano, hwars tangenter äro få fmå, att man ffulle funna taga dem för en käk med artificiella tänder, ifall ej femitonerna woro. Pianot är, jade general Tom Thumb med ett maliciöst fmås löje, en bild af Amerika, den hwita delen skall alle tiv ha najoritet. Fru Tom Thumb, hennes syster och barn ha alorig förewisats för ollmänheten. Generalen är rik och twelar antaga det anbud — tur fen franes för hwarje afton — fom engelska fvetus lanter nu göra honom. Men mistriss Lavinia sager ofta till honom med en sidoblick på den lille fåra warelse, fom ligger och fofwer i eu handskask: Min bästa man, lillan är en flika, fom skall giftas bort, wi måste tänka på hemgiften. ——— ——— O— — — ä —— —