—— ——— för ett skrifbord salt en fvratioårig man, fom) hade ett allwarligt, men behagligt utseende. Hår är gossen,jjag talade om med herr rektorn, och jag hoppas han skall blifwa tia nöjeg. Berdinand tilde, talade hon med sakta röst. Jag lemnar dig hår, på det du må uppfostras till en bra menniska. Jag fan ej lära dig mera, ån hwad jag redan gjort, och tror du mera passar till lågfarl, ån til hanotwerfare. War snäll och flis tig samt gör mig all heder. Gråtande kastade jag mig i hennes famn; huru smärtsamt att jag måfte lemna henne. Stkola wi ej mera ålerse hwarandra 2 frågade jag ledsen. Hwarje söndag. då du under weckans lopp warit slisig, Dwiffade hon; skjöt mig ifrån sig och stängde dörren emellan of. Behöfwer jag tilågga, att ingen föndag förslöf, som jag ide besökie henne, och att dessa föndagar woto för mig lift de skönaste festdagar; ty ju me. ra jag wärte upp, ju mera förftod jag att wärdera allt det goda min fostermor giort oh werkat för mig. Cmelletid funderade jag många gånger öfwer såltet hwurigenom hon tyckles förskaffa mig plats som helpensionär i rektor M:s utmärkta pensionsanstal:. Flera gånger frågade jag henne hårom, men bon skakade blott på hufwudet, smålog och menode au detta wore en hemlighet, den hon nog frulle laga med fig i grafwen. Först då jag tagit magistergraden, berättade mig refior M., på sjelfwa min förlofningsdag med hang äldsta dotter, hurn härmed hängde tillsammans. Jungfru Lonas far hade warit lots och då, med egen lifsfara, räddat en rit engelsman frän att omfomma i wågorna. Af tacsamhet hade denne till honom låtit utbetala en liten pension, hwilken