Helsingborgs-Posten – 3 januari 1865, sida 2

densamma, fom förledt borgarne att hålla fig inneslutna i sina boringar för att icke helsa vå mtg. Och dystert ov tantjult seende framför fig red han widare framåt iill Fredrik ten stores ustslott. Ingen war der för att emottaga honom, endast slottets fanellan, en gubbe med froft ryggzoch någe ra gamla tjenare, med hwita hår och gammals modiga livreer emottogo den allsmäktige fejfaren framför den runda salens flogeldörrar, hwarifrån man utfom på terrassen. Napoleon betraktade dem med en hastig, vröåfs wande blid. Aren ni ruiner från Fredrik den 2:ore83atid? frågade han hastigt. Ja, Are, wi hafwa haf den lyckan att tjena den store konungen, fade kastellanen på den renafte meft läuflotande franska. Wi hafwa också blifwit tilldelade den åran att få bewaka den fore fonuns gens heliga residens och skydda der för hwarje ohelgande. Deu store konungens namn år ett skydd nog för detta hus, jade Napoleon. hastig:. Mina soldater hafwa särt fig att mörda den sanaa storbeten; de skola ide måga att wanhelga denna helgedom. Ledsaga mig min mån. Låt mig få fe vin fonungs boningsrum. Sire, den nuwarande konungens frågade kastellanen. Napoleon smålog. ÅJag tänkte här på Sans souci fanns endast en fonung, fade han, och det år Den 2:ore. Således: till hang boningsrum Han gick genom den halfrunda m armorsalen till en sidodörr, som kastellanen öppnade. Sire, fade han högtidligt; detta war fonuns gens rum; det står med hwarje möbel oförändradt edan fordna dagar. ö Napoleon inträdde; efter bonom följde marftalarna. Ingen yttrade ett ord; hwat och en fram