Napoleon I i Sanssouci. Följande lilla epifode är bemtad ur en berårelje Rapoleon i TZTyfftand, af den berömda författas rinnan Louise Muällbad; den tillhör den tidpunkt i Napoleon den stores lir, dä han under preussiske konung Fredrik Wilhelm den 3:jea tid wågade sig såsom segerrik eröfrare in i Prieeussens hufwudstad. Wi låta nu Leuise Muhlbach berätta. Till hårt! tiul hårt, mina herrar, ropade Nas poleon, wi wilja rida til Sanssouci för att ffånfå en konung fom war dåde filosof och fältherre, wår hyllning. En djup, bögtidlig tvsinad rådde å Potsdams gator, hwilka fejfaren med sitt lysande följe genomred för att begifwa fig til Sanssouci. Alla föntnern woro tillslunna; endast eu hop gatpojtar följde efter der lysandetäget. Gndast den stora fransyska arwueens soldater, hwilka Hade fitt läger utanför staden, böjde lifliga vivarrop för kejjsaren. Sjelfwa Potsdam war tost; det blygdes säkerligen öfwer, att de, hwilka Fredrik wid Rossbach besegrat och beredt ett få stymsligi nederlag, nu skulle såsom iriumferande segrare wåga fig in i den to: re konungens residensstad. Navoleons panna war dyster och molnbetäckt; denna folkerts tystnad war honom misshaglig och föres föll honom såsom de opposttionella preussisla finnes nas wåltaliga fpråf, och under det han red helt långsamt, med sitt bleka ansigte och något nedlus tade hufwud, i alleen fom ledde tid Sanssouci, mumlade han sagta mellan de sammanpressade låps vatne: Detta är en owärdig list och elufher! Denna bögmodiga adel will ännu opponera fig emot nig, men jag skall förfrosfa den. Det skall ej Ivcas den, art förtörna mig; men jag skall straffa