Helsingborgs-Posten – 16 december 1864, sida 3

mistat en enda tågtump, äfwen i det hårdaste wäder. Hwarifrån hur du fått detta fruftands wärda mod? Fruftanswärdt kallar jag det i sanning. ty det ar icke Gud som ingifwer dig det. Med ett sådant öfwermod måne du ju gå förlorad, då stormen en gång med sin fal la, barska flägt brusar fram öfwer dit hjerta. Lår dig att i ödmjukhet böja dig för Guds wilja, och lita icke på din egen kraft. — Tant frågar hwarifrån jig fätt mitt mod, oh tror at formen skall funna iillintetgöra mig. Nej tant, dertill år jag allt för stark och modig. Redan då jag war liten berättade mig Otto, att, art mitt namn Karolina betyder den modiga, behjertade. Jag tyckte så innerligen m vcket om denna betybelse och wille gerna i werkligheten swara emot namnet. Jag har alltid sedan den tiden betwingat hwarje fåns sla fom liknat fruktan, och nu tror jag mig förtjena det namn, mina föräldrar gifwit mig. Stormen skall ide få lätt krossa mint hjertu, fom tant säger. Men der fommer ju Otto från fin 2 Han ser ej synnerligt glad ut. Hwad kan nu ha inträssat? Det är ett högst ovassande ansigte på lilla julafton, då man wäntar sin swåger hem till bröllop. .. Ob hon sprang ut förstugan för att mots taga den käre brodern. Ett par sefunder derz efter fom hon med honom, sökande att borts jollra hang allwarliga mine. — Se blott, tant, bur olydlig han fer ut? I går war det helt annorlunda, ty når jag då fom ut oh tog emot honom, firålade bans an: sigte af glädje. Jag tror han är swartsjuk på Gustaf, ty då jag talte om honom, bief han åud mörkare i bågen. Du skall wara glad, Otto ... i morgon år det min bröllops