ljust och wänligt rum i Göteborg. En game mal och en ung qwinna äto stadda i eti lifligt samtal. — Jcke sannt, tant, det blir den gladaste jul jag någosin haft — säger den unga med ettförnöjdt och frimodigt uttryck i der wackra anse sigtet. — Oito fom. i går, ob Gustaf, min e gen, kära Gustaf kommer i dag. Ttor du icke ati han skall bli hånryckt når han får fe min wackca brudklädning, som just blef färdig igår ? Ack ja, och han skall säkert beundra den ännu mera når han får höra at jag sptlt den. Såg nu tant, blir det inte den gladaste jul jag upplefwat? Hwad säger du om Pros grammet: J dag Gustafs hemkomst, i morgon bröllop, och i öfwermorgon gå wi i kyrkan att bedja Gud om lyda. Tänk hwilken juldag! Tror du inte att jag år den lydligafte flicka i werlden? — Ja, barn! Gifwe Gud det må bli en gladåjul, få glad fom du föreställer dig den. — Gifwe Gud den må bli? — återtog Ka: rolina lite öwermodigt. — Här år iu intet twifwel. Gustaf skref från Hull att han helt säkert skulle wara hemma den 23:dje, och han fommer nog. Du skall inte wara ledfen för stormen i går. Gustaf är en skicklig sjöman, en, präftig befälhafware; stermen fan inte gös ra honom något. — Men, Karolina, barn, hwad är dock detta för ett ta!? Kan wäl den skickligaste sjöman kufwa stormen eller stilla böljorna? — Ja, jag tror det. En man med kraftig wilja kan betwinga de rasande elementerna och på sätt och wis kufwa formen och filla böl: jorna. Derföre är jag också aldrig ängflig för Gustafs skull. Han har ju dessutom aldrig