Helsingborgs-Posten – 16 december 1864, sida 3

ifra de förra för måttlighet, de senare för föts tets späkande. Det finnes likwäl äfwen de, fom wil ja bilda en ide allt för brådstörtad öfmwers gångsperiod, och till denna skola bekänner fig den prest, som nyligen till fina sockneboar Höll följande tal: Mina bröder! Era utswäfningar funna ej fördragas. Wänjen eder, hwad I än mågen göra, wid måtta allt och bemöder er i fyns nerhet att wara återhällsamma i afseende på starka drycker. Då J stigen ur sängen kunnen J taga ett litet glas för att stärka magen, ett annot före frukosten samt på fin Höjd ettefteråt men sysselsätten er ide beständigt med att dricka. Sm J gån ut på morgonen, funnen J taga ett litet glas i ansecnde till den fult tiga luften kanske ett till före middagen hwilket i och för fig sjelft ide är fördömligt, men må man ej beftändigt fe er med buteljen i handen. Ingen fan finna underligt om I tagen ett li tet glas wid deserten och ett annat, när man tager af bordet, till en skal för era wänner. Allt det der är tillbörligt. Det finues till och med de fom, för att halla fig wakna på eftermiddagen och stimulera fin arbetsförmåga, bes höfwa ett eller twå glas, men skamligt är att beständigt öfwerlasta fig med starka drycker. När dagen är slutad, är det en annan sak: man fon då wederqwicka fig, taga ett glas ins nan aftonmältiden oc ett glas efteråt. Efter theet är ett glas alldeles ide för mycket. Slut: ligen, då man ej fan i en handwändning lägs ga bert en lang wana, godkänner jag, om i få tycken, ett glas innan J gån till sangs, samt under natten, i händelse man waknar, ett glas eller twå för att funna åter insomna; men, mina bröder! låten det åminstone stanna der wid, lliest öfwerstriden I måttlighetens gräns jer! — Modet att till dagligt bruk begagna fig af soljjadrar börjar både i Amerita oc) Europa ett allt mer och mer sprida sig. J Paris fer man redan ingen dam, hon må tillföra den stora eller bhalfwa werlden, utan solfjäder i handen, både borta och hemma. En annan modeartitel är artificiella swalor, hwilka icke allenast bäras såsom prydnad på hattar ach i håret, utan äfwen på axlarne, sasom ett slags agraffer. ÅÄfwen börja damerna med mycen fördel begagna frackar, och dessa göras af alla möjliga flags tyger.