Helsingborgs-Posten – 14 december 1864, sida 3

— Hur mocket fostar ett bref till ama! frågar Fould åtet och mycket höfligt, hwilfe eljen. unter und gefagt, jun ej år hang hvar ga sida. — Wi ida inga bref till Kina, swarar snäsint tjenstemannen, denna gång en gammal tnarrig perfedel med blå glasögon dc snusdosa wid sidan, och forifar att skrifwa. — Om föriålelse, fortsatte Fould, men wir eskader är ännu i kinesiska farwartnen; man måste således äften funna befordra bref dit. — Jag wet ingenting om någon eskader, brummade gubben, och jag fåger er ännu en gång att wi ej ervediera några bref till Kina. — Obegrivligt! säger Fould, man har doc sagt mig an bref skulle befordras dit. — Gå ni fjelf dit, murrar den gamle och wänder honom ryggen. Den fom fagt er att wi expediera till Kina, den år ett dumhafwud. — Det har jag fagt, ropar nu berr Bans dal och steg fram, och om ni ej kan lemna nägra upplysningar, få fänner ni ej ert regles mente; hwarje Ons dag och Fredag afgår från marinministern kurit tl Indien oc Kina. Jag skall låta fåtta er på indragningsstat, herre, och lära er att wara höflig mot allmänheten. Herrn der år finansministeru Fould och hwem jag år skall ni straxt få weta. Scenen slutade på samma sätt som den föregående. Man ser att dessa små historier ej äro så dåliga och alldeles ide opassande att låta foms ma till wåra byråkraters kännedom. Ordnins gen wore god att äfwen införa hår, ty wi bes höfwa werkligen en fådan Harun al Raschid inom nästan hwartenda af wåra embetswerk för att olifwa döfligt bemötta. Det berältas ockjå att en af wåra herrar generalrostdircftörer wid sitt regeringstillträde skulte hafwa