rup leende, men hwem jag är,. tila)e han allwarsamt, mwill jag säga er; jag är minis ster för allmänna underwisningen i Frankrife Resten vf historien år öfwerslödig art berätta; det nya stoläret såg en nv gomnasttädirektör; hwad som blifwit af den gamle känna wi ej. Redan före ferierna hade ministern på fam ma sätt begifwit fig i tysthet till T. Knappt ankommen till staden, der ingen kände honom, går han till lyceum och, då det just war minds dag, direkte till matsalen. (Eleverna äro tedan wid andra rätten och monsieur Duruo begär med hög röst steken af uppassarne. Det war just en Torsdag, och reglementet föreskrifwer för alla regeringens skolanstaltet stek om Tord: dagar och Söndagar. Uppassarne fe på den fremmande herrn med stora ögon, men swara ingenting och bringa ingen stek. Ministern qär nu i köket, der man just håller vå att lägga upp maten för direktören och professorerna — en apiitlig kalfstek od stekta kycklingar. Hans excellens tager den förra och bär den högst er genhändigt in i elevernas matrum, samt befatls ler att de öfriga rätterna skola bäras efter hos nom. Hela werden får förbluffad då slutligen direktören wisar fig, fom man underrättat om det sållsamma beföket, och frågar med wigtig embetsmin hwarom frågan år. ÅRi ser, herr direftör, jade ministern, att jag låter servera edra elever den föreskrifna Torsdagsftefen. — Jorsdagsketen!? stammar direktören och tror fig drömma. — Man har berättat mig i Paris att ni sedan år och dag ensam åter upp fjeken, Jag har i egen person fommit hit för att fe åt, je suis monsieur Duruy. Men dens ne direktör gick det wårre ån den förre, ty flera andra faker än de umdansnillade stekarne hade kommit i dagen.