Helsingborgs-Posten – 12 december 1864, sida 3

hon, hwarje gång hon gick förbi fönstret til fin mans skrifrum, beläger år den gräsbewurne gårdsplanen, nickade få hjertligt åt honom der: innanför! Slutligen war allt färdigt oh middagstim man inne. Man wäntade och lyssnade fom wantigt ut år mågen efter det fåra rullander af hjul. Ändtligen hördes detta, och nägra minuter dereflet, framstymtade bafom bokdungen farfars wagn. Det war en fröjd Gubben doktora förklarade fig hwarje gång han fom kretsen af barn och barnbarn wara minst tio år yngre, och fann lifaledes hwarje gång ant Edla war wackrare och älskwärdare, sonen, prosten, belälnare och barnen snällare och lydigare än sist. Doftos rinnan bade alltid, som en god hustru egnar och anstår, warit af samma tankar fom hens ned gubbe och war få äfwen nu, och den tadfamma sonhustrun, dubbelt älsklig i sin öd mjuks get, omfamnades werelwis af dem båda. Barnen hade ett godt öga till farmors stora pirat, fom sån så löftesrit ut, der han låg på salsstänken, wwärr oälkomlig för de små finge rarne. Födeljedagshjelten ha de en sinrif plan, fom rörde fig omfeing en stol och en Pall, men fom iyckligtwis i tid ihåg mammas tärfulla ös gon och allwarliga tillrättawisning fort fört wid ett liknande tillfälle och beslöt med en fud att wara dygdig. Piraten fick nämligen ej öppnas förr än om aftonen. Som wål war, wafade;) äfwen mormors milda ögon öfwer att ingen plan kunde werkställas, och så aflopp allt förträffligt (Foris.)