sök, affärdade ungdomswånnen helt kyligl, få gande att bon gjort till fin pligt att i fråm sta rummet djelpa få många hederliga be höfwande, hon kunde påträffa och skaffa den tjenst, samt att hon för närwarande alls id wisste någon plats ät en sädan flicka fon Edla, dock lofwade hon huldrilt att, om nå gon plats framdeles skalle yppa fig, ha Ed la i benägen åtanka. Det war efter detta besök, mamsell Wei mers förhoppningar om en lyclligare framtit för hennes dotter, fingo den sista slöten. Det war också efter detta besök hon föll i er flera weckors långwarig nervsjukdom, fom ut tömde deras små resurser och lät Edla ge nomgå den andra pröfningsklassen i lifwet skola; men försynen wakade öfwer de både enslingarne och sände dem en wän, hwars del tagande och bistånd räddade dem från under: ang. 3 Denna wän war den menniskoälskande Iå: karen, fom tillfallades för att egna modern fir wård, och fom intagen af den undergifwenhet den själsstorhet, fom utmärkte dottern, wisade henne en saders ömhet. Med namnlös fröjd helsade Edla den dag, på hwilken den älskade modern äter kunde njus ta af dessa wälsignade skatter, luft och solljus aldrig nog wärderade och aldrig så, som nåt man tänkt fig möjligheten att ide mer äterse dem. På den lilla trädgärdsbänken, omgifna af doftande rofer och pratffull grönska, sutto nu mor och dotter, lydliga att ännu äga wars andra och tacksamma öfwer att den härda pröfs ningen, likt ett mörkt moln, dragit dem förbi, Då öppnades trådgärdsgrinden och brefdradaren lemnade ät Edla ett bref, wid hwars ås