Helsingborgs-Posten – 7 december 1864, sida 2

t10 1I t701t, VW med ju utllvalls tag infunno de fig alla — några fjuta och war ga, andra få fattiga, att de mäft pantsätta sina jordar och hus för att skaffa fig galaftäd nader till couren; men alla kommo de, ty alla önskade ännn en gång fe den store vicckomuns gen, öwars namn är fruktadt och älskadt i hela Hiadostan. Den till couren bestämda tiden war klockan nio om förmiddagen, och redan twenne timmar före denna tid ankommo många af de mindre höfdingarne och intogo de för dem bestämda platserna. Dessa äro anbragta i det största tältet i en elliptisk krets. Vicekonungens thron war upprest på en hög med guldwirkadt kläde betäckt plattform i den öfwersta ändan af tältet och sjelfwa thronstolen strålade af purpur oh guld. Omkring kl. Half I började de oafhängige höfdingarne odjrajahs att infinna fig. Först fom rajahn af Tsheend, klädd i hwitt, strålande af diamanter och smaragder, med en gul turban och gröna paejamas. Derefter tom Mandi, den ringaste bland rajahs, klädd i rödt och grönt med en orangefärgad turban. Den tredje war Maeler Kotla, hög och forpus lent, klädd i swart och guld, med en grön tur: ban. Den fjerde war rajahn af Faridkot få fom ätta KHalfa-höfding klädd i gult. Rajahn af Kaparthulla, den femte som infann jig, fun de sägas wara smaffullare klädd än någon af de andre höfdingarne på hela couren; han war klädd i hwitt med blå paejamas, och Den iu diska Stjernans blåa band och insignier. Cfter honom fom maharadjan af Pattiala i hög grad praltfullt klädd i eu drägt af tjockt matis blått siden, fom nästan doldes af diamanter och perlor. Den sifte fom ankom war nmobhas radjan af Jumma med fin fon och arfwinge. De woro nästan lika klädde, i hwitt med turbaner af gult och rödt, allt besatt med dia manter och fmaragder. Maharadjan bar flifaledes Den indiska Stjernansinsignier, af hwilten orden han är ride vare. Alla dessa rajahs blefwo förda till jina platser af officerare, fom särskildt blifwit utnämnde till detta wärf. Och nu, då alla intagit sina platser och wänta på vicekonungens ankomst, wilja wi fe oss litet omkr ing i denna stora jamling od omtala några af de närwarande, hwilka äro mest kända eller företradeswis förtjena nåmnas för deras tapperhet, lojalitet eller urgamla härkomst. Ty här äro samlade på ett stalle — för första gången i Pendjads hi storia -Najaputhöfdingarne från bergen, de adliga fikherna och de milda pathanerna från nordwestliga gränsen. Allt är här lörjamladt hwad provinsen har att uppwisa af manlig styrta och slönhet, af mod, tlorhet och tillgifwenhet för staten, oh knappaft i något land i werlden stulle man wara i stånd till att uppwija en så wacker samlingeaf män. Här fe wi Jaten af Mons ja, med swart hud, lika redo att odla sin lilla åter som till att omgjorda jig med swärdet och ila ut i tampen. Han är måhända ide få duglig som atstilliga andra här, men han är liflia, manlig och full af tillgiwenhet, och de fom känna honom tillägga Honom sjelfwa John Bulls karatter. Oer borta se mi Derrajat Maik, twäts tad och flådd samt rittigt i sitt esse. Hemma bland hans egna berg är detta just icke altid fallet, oc) han är der hwarken behaglig för ögat efter näsan. Alltid är han inblandad i otas liga arfsstridigheter, bryr fig hwarken om jitt eget eller andras lif, och aldrig är han lyckli gare än i de wilda ftriderna på bergefluttningarnet men han är pålitlig, gästfri, gifmild intill slöferi och tapper som ett lejon. O, j unge sudalternofficerare, som gå på akademien i Calcutta, spatsera, dricka siöwatten och gijwa landet och de infödde en god dag, kommen hit och sen hwad slags folk j här hafwen för eder. Här äro muskler och senor, knotor och fött; här sen j män som det ide är lek att strida med eller att förolämpa, män, som j kunnen hedra och dermed hedra eder sjeljwa, män, fom i utan wanåra funnen falla wänner och bris der. Ty hår finnen j de män, fom kämpade mot oss wid Sabraon och Chillianwola, men med hwiltas hjelp wi för icke lång tid sedan itereröfrade Hindostan; män, hwilka, när de duföras af jadana män fom Probyn och Fane, kola gå emot hwilten arms fom helst i werle den utan att kasta en enda blick tillbaka. Hurn nanga herrliga namn på sådana hafwa wi icke innu qwar att uppräkna 2 — F— —— ——— —