dagliga sällskap och seksystet säledes Edla Weis mer blef. Dock förstås af sig sjelft, att detta endast war fallet i djupaste hwardagslag: få snart någon främmande anlände, syntes aldrig Cdz la tillsammans med fröfen Emerence och hade aldrig gjort det under alla de tio åren, hon med sin mor wistats vå Holmsätra, en finfånsdlighet af mamsell Weimer, för hwilken grefe winnan Armsköld tyst höll räkning och hwilken ännu ytterligare befästade det goda förhållans det mellan matmodten och tjenarinnan. Edla Weimer war nyss fylld serton år, och efter slutad konfirmation märktes tydligt hos den fordom så glada och lifliga flickan en stor förändring. Hon blef Milla och tanffull, och det wae endast sällan hon numera sällskapade med fröken Emerence. Äldste sonen i huset, en rask, liflig yngling om 19 år oh Edlas barndomsriddare, märks te med bekymmer denna förändring. Afwen han började bli fundersam. Hwilken yngling har ej erfarit dessa ungs domsljufwa förhoppningar, som nu intogo grefwe Arel? Alla hafwa de iyckt fig känna inom fig en kraft, stor nog att bejegra Hwarje binder; alla hafwa de i inbillningen — för fin framtida lyda endast behöft de nvånne nådwändiga tingen: en koja och ett hjerta, alla hafwa de i sin kärleks första föremål fett det enda och för detta enda föremål wilja de kämpa mot en werld; alla hafwa de på fullt allwar beslutat dö, i händelse de ej uppnå siit mål — och slutligen: ala hafwa de lefo wal oc befunnit fig ganska wäl, oaktadt bår de koja och hjerta begrafwita i tidens föråns derliga, allt uppslukande wågor .... Blott någta hafwa wid mognare är med