Helsingborgs-Posten – 5 december 1864, sida 2

trädgrupper och glittrande sjöar, så måste man dock både medgifwa ocp förstå, art husets ums gängeswänner äro något mer materialistiska af fig och kanske ofta nog för doftet från en fur perfin anränning förgäta doftet från de tysta, lummiga skogarne, och att de någon gång egna mera uppmärksamhet åt en krokans beuns draugwårda sammansättning, än år stilen i den byggnad de gästa, och fom för öfrigt står der alldeles likadan fom den alltid fått, långt sedan trokanens fonstnärligt hopsatta former lems nat rum för nya, ännu mer beundranswärda warieteter .... Mamsell Erika Weimer, det grefliga parets hushållerska, beundrades också — och detta wåls förijent — för fin märkwärdiga talang, för: höjd genom en blygsamhet, fom, efter hwad man påstär, är en bland de finare kryddor, hwilka ej alltid stå hus namseln till buds, de der i sitt depertement, med slefwen till spira, ofta föra en strängare regering än mången suwerän furste på sin tron. Så ej med mamsell Erika; hrnnes flef war — förståss i figurlig bemärkelse — omlindad med blommor, och pigorna lydde icke desto mins dre hennes minsta wink. Grefwinnan Armsköld gjorde henne äfwen full rättwifa och förklarade för sina bekanta, ait mamsell Weimer war sitt flag en äkia perla, hwars make troli en ej stod att finna inom hela Swerges landamären. Dessa mamsell Weimers stora företräden gjorde äfwen, att grefwinnan icke allenast til: lät henne hafwa fin dotter hos fig (mamsell Weimer hade werkligen en sädan) — utan äf: wen låt uppfostra denna flicka tillsammans med fin egen dotter, fröken Emerence, hwa ss