— J en till tidningen insänd uppsats, hwilken red. ej anser nödigt att i sin helhet införa, frågas huruwida promenaden omkring kyrkan är för gående eller ridande, då den i anseende till sin ringa bredd ej gerna fan mas ra afsedd för båda delarne. Frågan är före anledd deraf, att en, af inf. namngifwen pers fon, begagnar ifrågawarande promenad för fina dagliga ridturer, mid hwilka tillfällen de till fots promenerande måste wika platsen, för att ej komma i obehaglig kollision med — hästen. Wi förmoda att genom wederbörandes försorg ofördröjligen tillkännagifwes, att platsen är upplåten endast för gående, då ridturerna derz städes sannolikt af fig sjelfwa inställus. — En liten belgisk svartan. Från Chars lersi i Belgien berättas i derwarande tidningen Union? följande: En åtta års gosse, son af en arbetare i Farciennes, skickades en afton af fina föräldrar till bagaren. Med det köpta brödet under armen gick han på hemwägen och gnolade på en wisa, då han fom på ett frälle fom korsades af jernwägen. J samma ögons blick som han skulle passera öfwer banan kom täget från Namur och körde långsamt in i Fars cienne8 bangård. För att undgå faran wille gossen springa öfwer skenorna, men föll omkull. Han behöll likwäl nog själsnärwaro för att lägga fig mellan båda skenorna, på det tåget måtte kunna passera öfder Honom. Olyctigt: wis fastnade dock hans blus i den framför Ilos komotivet befintliga snöafkastaren, få att den lifta gossen släpades med tåget ända till bans gården, Såsom han efteråt berättat hade ban under tiden uppmärksamheten endast fästad på att ide komma under hiulen. Tywärr lyckades det ide bättre än att den ena af hans armar krossades af ett hjul uppe mid armbågen. Medan jermwägsarbetarne skyndade den stackars gossen till hjelp hade den lille sjelf rest fig, sprang öfver fcs norna och satte fig på en trappa. Här bdetrafk: tade han fin krossade arm, och hans första ord till de omkringstående woro: Ad, tala inte om det för mamma ! Derpå bad han arbes tarne hemta brödet fom han hade föpt och taps pat mellan skenorna. Wid hemkomsten tycktes han hafwa bortglömt alla fmärtor och sökte blott trösta den förtwiflade modren. Under den fmärts famma operationen då underarmen amputerades wisade han ett mod, hwaraf få fullwuxne skulle wara mäktiga. Han wille på intet milkorlåta chloroformera fig, men säg med det störfta lugn på operationen, samt frågade blott emellanåt, om det snart wore förbi. Det är nu tre weckor sedan han mistade sin arm. Läts ningen har gått underbart hastigt, och man kan redan i skolan i Farciennes få fe den lille Si mon Mahaux, fom lätt igenkännes på fin arme stump och fina swarta eldiga ögon. Han bär lika stolt fom kamraterna fina böcker under den hela armen och hoppar och sjunger likasom förr. — — —rJ—lnrn-wee— r r — — — ——