Helsingborgs-Posten – 2 december 1864, sida 2

D PTT YT po Pn (Forts. fr. n:o 138.) — Men all jemmer, allt bedjande tjenade till ingenting; från trapporna wid målet för fin wallfart blef pilgrimmen ännu en gång bort stött, dock ej utan försäkran om audiens och bewiljande hos helgonet wid återkomsten. Jnhöljd i ylletäcken blef en gammal, nära döende munk nedpackad i hans släda, fom res dan herbergerat en dam och en offieer, och få flögo hästarne denna gången norrut. J den belige erkeengelns kloster blef ban för ingen del wänligt mottagen med sin pustande gåst, och alla de grofwa skällsord, fom gällde munfars nes i Moskau brist på gåstfrihet kastades nu i synen på honom. Knappt hade den ut tröttade fått en bit torr storkfisk och en mun full kornwatten i fig och ett par timmare hwis la på en tunn halmkärfwe i ett kallt stall, förrän man åter gaf honom en wink att han kunde resa fina färde. Hade djefwulen ej haft mer medlidande ån de fromma fäderna i de båda klostren i Twer och Moffan, så skulle han werkligen heratat bonom ur slädan, få argt swor den sörgrymmade på äterwägen; dock återtog lärleken och glädjen öfwer de raska hästarne få småningom öfwrhanden; med en af dena iva, glada wisorna, sådana fom äro hemmas stadda wid Wolgas stränder, fördubblade han deras snabbhet, och furuskogen, fom han iz lade förbi, upprepade med fit echo de mjufa kadenserna af den markerade mollmelodien.