Helsingborgs-Posten – 2 december 1864, sida 2

är det för en trång, brokig fogelbur der midt i foret 2 Det år czarens höga fåte, war swaret, af förgyldt filfwer. Men högmessans timma år inne, gå, bror; uppfyll vitt löfte, att du må blifwa bönhörd! Paul. knäfoll på nytt. Ur den trånga dörs ren, ej långt ifrån honom framktöp nu neds bukad en kammarherte och gaf ett tecken. Då höjde sångare i Hör fina röster till en högtidlig lojsang. Som en starf, klar, skarp siröm brusar fram stormade harmonierna ut i temps lets hwalf, och genom den lilla porten intrådde en ännu ung man med alhvarfamma, wadra drag, enkeli flådd, endast med en ftjerna af guld på det breda bröftet — ftorfuftenztronföls jaren och wid hans arm en huld, blef dam. Han ställde fig bredwid den gyllene bönstolen, som wäl ej rymde hans ridderliga former, och bakom honom ordnade sig flera officerare. För den bleka damen stod en beqwåm Nol I ordning, och en mångd damer beledjagade henne. Sångarnes hymn dog i en sat ta hwisknina Tusende gånger är den italienska söngen vrisad; men den, som hört rysk kyrfosång, Fall altid påstå, att denna ide allenast fan flållag wid sidan, utan till och med framom den förra. Den bedjande framför Marias bild hade uppmärksawt observerat allt. Det är fannt, mumlade han, det år dä werkligen fannt, der stå de alla, de nätta, kära, små skatungarne, af hwilka jag skall wälja mig en. O, heriga Guds moder af Don, du är en resvektadel, genombhes derlig gumma, det wil jag förkunna från vi ta til swarta hafwet, från polackarne till kineserna Och bwilka sirliga, små barn äro de inte, huru smärta, hwilka sina hufwuden och rundal länder! Men med mitt wal år jag res