Helsingborgs-Posten – 28 november 1864, sida 3

lid har velat någonting annat och bättre än ö hr v. Bismarck. Han har gifvit hertig Fred rik af Augustenburg sitt ord (l) att vilja hjelpa honom till erhållandet af hans arfsrättigheter. Bismarcks hittillsvarande politik som gick ut på att skaffa Augustenburgaren undan, har jemväl varit ett starkt ingrepp i Forbundets rättigheter. Häremot har Wienerkabinettet protesterat, och derföre blef det en nödvändighet att afboja de Bismarck ska planerna. Skall nu hr von Bismarck kunna smälta ett sådant nederlag? Skall han låta föreskrifva sig en politik, som hufvudsakligen skall blifva honom, dikterad af det gammalliberala partiet?? Angående tillståndet i Polen heter det i PDeutsche Allgemeine Zeitung Splittringen mellan partierna i Polen är ögonskenlig de hvite vänta sig icke mera afrevolutionen och närma sig derföre trots oppositionens hotelser uppenbart regeringen, de röda deremot fortsätta sina hemliga intriger och sträf va att hålla insurrektionen permanent, men deras parti blir ständigt allt mindre och mindre: Innevånarne vänta sig icke synnerligt af ett omtaladt inställande af belägringstillståndet på en månad, emedan dess fullständiga upphafvande år förenadt med det vilkor, att intet otillbörligt bör förefalla, något som knappast är att vanta. I Warschau och trakten deromkring är samlad en militärstyrka, som anslåss till 40 a 50,000 man, men en stor del af densamma skall med det första förläggas till landtdistrikterna för alt forhindra bildandet af nya iusurgenthopar. Storfursten Nikolaus af Ryssland tillbringar någon tid i Rom. På det att detta icke skall misstydas förklarar Petersburger Zeitungn, att storfursten-thronfoljarens besok i Rom är utan politisk betydelse hvad en tillnärmelse angår och att Rysslands förhållande till Rom år osorändradt sedan de sista encyclica. J en i Lamberg utkommande tidning läfes: Alltsedan år 1559 hafwa konjpirationer oafbrutit fortfarit i Venetien. Det bildade sig en nationalfommittg, fom förberedde det bemäpnade utbrottet, i det den anskaffade wapen och förökade antalet af friwillige. Garibaldi och Mazzini gillade detta förehafwande men anbes falde tillika försigtighet och tålamod. För twå månader sedan började man anskaffa wapen i allt större mängd. Den Östterrikiska regerins gen fom saken på spår, konfiskerade den i Bes netien upprättade wapendepoten och arresterade några och tjugo personer. Den Veuetianska tfommittgen, fom utgjordes af 12 personer, såg jig hotad och fruktade att alla de faminanimwurs na i följd af dessa arresteringar skulle blifwa komprometterade. Man fåg fig hänwisad till det alternativet att antingen utwandra till Stalien eller of gripa till wapen. Kommittgen wille ide gömma fig på Jtaliensk betten, den försmådde Victor Emanuels gästfrihet oc) falla de sjelfmant det wäpnade upproret till lifs. Hwarken Garibaldi eller Mazzini woro med: wetande derom. En af fommittiens medlems mar reste till Caprera, Garibaldi lofwade att göra allt ywad fom stod i hang magt men ogillade upprorets utbrott säsom förhastadt och oöfwerlagdt. Garibaldis fon mar den 19 Oktober i Genua och fadren inträffade derstädes likaledes den 31 i samma månad för att råds — —— — — — 2 T1r ne 2 A2 — — —