i byn och hälften af alla själar tillhörde. Paul Jvanowitsch hade i arrende en jordlapp af honom, hwars belopp dock redan war betaldt i förskont för twå är, ty den unge dragonofficeren lefde friskt undan och war jemt i behof af penningar. Han war just nu, som Feodor beränade, vå permision i Moskau, för att i största haft och i djupaste hemlighet afgöra en hederssak. Negememet låg i Mosaisk. Tidigt morgonen derpå wille Feodor ännu tömma ett glas med fia lille hjertebror, under det officerarne affärdade en gaffelfrukost, och sedan i sporrsträck derifrån. Poul sof förträffligt; han drömde om idel wådra flickansigren, som den goda Guds moder af Don sänte honom att wälsa på. Han las gade sig just till at föranstalta om en felecs ta, ur hwilken han med et djerft grepp skulle utfora fitt hjertas älskarinaa, då han skakades häftigt upp ur sömnen. SHurtigt, raskt upp! topade Feodor; bets sla upp och rådda grefwen! Paul murrade förargad och wånde sig åt andra sidan; men Feodor bringade honom snart genom några energiska ryckningar till besinning. Grefwens molständare hade stupat; han sjelf war särad i knäet, få att han omöjligt funde särdas till häst. Kunde han ej hastigt wisa fig i garnisonen, få hade han god utsigt til en reja till Siberien. Derföre sattes alla Håfttog i werksamhet, och når dagen grydde, war Paul Zvanowitsch redan ett godt siycke på mä gen till Mosaisk. Den fårade inhöljd i en stor ryttarkappa, ömssom jemtade fig, ömsom swor. Paul åter läste i al sysihet tagen för den belige Greorz gius och hang waksamhet jamt hotade honom med att oraga in på ljuset.